Ja så kan det kanske vara!
Ärlighet varar längst har man ju med sig från modersmjölken, men ibland undrar jag.....om vi verkligen så ärliga som vi påstår ....
Om jag tänker hur en del personer är mot sina medmänniskor blir jag mörkrädd.
Som bekant finns olika härskartekniker, och många människor använder sig av dessa utan att ens förstå att de är rent av urdjävliga mot andra..
Rent otäckt hur det kan låta om dessa individer som liksom av en händelse bara kan prata igenom eller förbi en person sosm sitter rakt framför den, som om den personen inte fanns.
Skärpning!
Man kan inte älska alla här i världen,
men man ska visa respekt!
måndag 16 november 2009
söndag 25 oktober 2009
Mamma, jag är stor flicka nu ;D
hörde jag min minsting glatt säga, och med dom orden lämnade hon bilen efter att snabbt ha dragit ur den grå resväskan från baksätet.
Sekunderna innan hade hon suttit där i framsätet, bredvid mig, och gett mig ett par goa kramar och många mor/dotter pussar till mitt på munnen, och för säkerhets skull ett sista jag älskar dig mamma, för du är världens bästa ...och som svar på min fråga om jag ska följa med upp på perrongen och vinka av säger hon bestämt nejdå det behövs inte......
Nähej, Ja just det tänkte jag med ett litet leende på läpparna, samtidigt som man vill ha all tänkbar uppbackning i allt vad tänkas kan, ibland, och till och med ibland hennes senaste inlägg i bloggen, kan man utläsa vad mysigt det var när man var liten, och att det skulle vara så mysigt att vara så där liten igen och ligga och gurgelprata med gosedjuren och sprattla med benen i luften bara sådär, att slippa bry sig, när man bara blir ompysslad....
Hm, jag får inte ihop detta, fast det kanske är så det är, man både vill ha kakan och äta den, eller rättare sagt vill vara liten och hjälplös ibland när man känner för det ibland och när man känner för att vara stor och ta ansvar plötsligt, ja det kanske är då man håller på och mognar en bit i taget,så man just då vill få klara av allt på egen hand. Ja så är det nog, och det är ju det jag också börjar inse att min lilla tös håller på att bli stor och att jag nog försöker bromsa in denna process då vuxenlivet tar över för att....jag egentligen inte vill att hon ska bli stor än, så inte jag får rå om henne helt och hållet, fast det paradoxalt nog är mitt mål att hon ska växa i sig själv och bli självgående.
Ja vi människor är ett konstigt släkte, i allafall så ringde hon just nu sa godnatt och då känns det att vi är nära varann som vi alltid har varit, och det känns väldigt bra.
Min lillsnutta......ut i stora världen.
Är det detta som kallas att bli stor.......JA, kanske det ;D
Drömmen.......
Jag hade en konstig dröm för en tid sedan, hittade den nerskriven på ett litet papper ikväll när jag rensade upp lite i köket, och tyckte att den var så knäpp så jag måste bara skriva ner den här:
"Kickan och Jessica går på en gata, och det är vinter ute. Plötsligt springer Kickan fram till en röd bil som står parkerad på gatan och säger busigt "nu ska ni få se".Hon går bakom bilen och böjer sig ner och gör något på vägen bakom bilen, skrapar bort is eller nåt sånt och plötsligt börjar bilen att glida iväg, och åker liksom baklänges utefter hela gatan, och vänder sig nu i farten och parkerar sig självt baklänges på samma sida av gatan, fast 100 meter bort varpå Kickan glatt utbrister; "nu ska vi få se vad snopna dom blir när dom ska åka iväg med sin bil" !
Parallellt med allt detta håller jag på att bada en bebis som har ett vuxet utseende, och som kan prata. Jag, är naken, och Anders kommer hem och säger åt mig att klä på mig... Jag duschar bebin lite till och sen springer jag iväg och klär på mig........???
Hur konstigt som helst och jag fattar ingenting, bara skrattar åt det hela men visst är det konstigt vilka knepiga drömmar man kan ha ibland, helt meningslösa, fast Kickans busstreck var roligast i allafall.
tisdag 20 oktober 2009
Kärleken till livet
kändes extra nära igår kväll .
Jag var alltså på min arbetsplats för första dagen efter 2 veckors förkylning, och vid middagen tog jag en liten smakbit av ugnsbakad pesto kyckling, bara för att göra ungdomarna sällskap vid middagsbordet. Jag ringde först till köket som tillagar och levererar maten, och frågar om det är var nötter i anrättningen då det stod pestokyckling, men svaret jag fick var nej för vi använder aldrig nötter i vår mat så du kan vara lugn....
Med den förvissningen kändes det nu helt ok att smaka en bit men jag tog bara en liten bit och tänkte ändå att det nog brukar vara nötter i peston och fick svaret när jag åt en bit till och kände nåt konstigt på tungan och i gommen samt på ena sidan av överläppen.
Det spände och drog liksom, och började svälla.
Hög igenkänningsfaktor vid nötallergi. Yes!
En kvart senare ringde de från köket och sa att det var nötter i maten för nu hade hon kollat på pestoburken och på den stod det bl a pinjenötter.
Jag ringde jouren och sa som det var och de frågade om jag haft affylaktisk chock förr och när jag sa flera gånger men för länge sedan rådde hon mig att genast ringa 112!!!
En ambulans skickades till min arbetsplats väldigt fort.
En snäll kollega följde mig ut för att möta ambulansen.
Jag hade hunnit ta en av mina allergitabletter direkt efter jag ätit sen fick jag dricka Betapredlösning, 10 tabletter, direkt när jag kom fram till ambulansen.
Ett kortisonpreparat som är avsvällande.
En minut senare ligger jag alltså i en ambulans i full fart på väg till jouren där man snabbt beslutar att ge mig Tavegyl oxå, och sen vidare till Hudiksvall för uppsikt, eftersom jouren i Söderhamn stänger vid 20.00 och läkaren inte vill riskera att jag blir sämre om jag blir hemskickad.
Väl framme är det ingen ordinarie personal som har tid med mig. En ung killundersköterska kommer och tar bort nagellacket på mitt ena finger och sätter på en klämma som mäter min syreupptagningsförmåga, 100 %, toppen! En ung tjej tar blodtrycket, för första gången, hon är elev och killen visar henne hur hon ska göra.
Lite gulligt faktiskt. Man slappnar av.... trycket låg dock på 160/85, mitt normala är 110/60.
Det fanns bara plats för 14 patienter på akuten i Hudiksvall, men nu låg här 27 patienter huller om buller kändes det som.
Stackars personal tänker jag.
Det enda de pratade om var hur och var de skulle lägga alla patienter och vilka de hade gått till. Ingen rolig situation alltså.
Så... där låg jag nu alltså på en överfylld akutmottagning, mitt i värsta rusningen, och bara väntade på att bli återställd och få sätta mig i en taxi och åka hem.
Jag var vrålhungrig, för nån mat hann jag ju aldrig få .....
Jaq slumrade till flera gånger nerdrogad av all antibiotika.
En sjuksköterska kom fram till mig och frågar hur jag kände mig när jag legat och sovit i ett par timmar. Jag ville resa mig upp lite och få gå på toa hon sa att jag kunde gå och sätta mig i väntrummet och fika lite tills doktorn kom. Jag gjorde så för jag kände mig lite bättre och ville inte ligga och ta upp en plats fall det var andra patienter som behövde britsen bättre.
I väntrummet satt alltså 5-6 patienter och väntade på sin tur. Vi samtalade lite med varandra om våra krämpor, och till slut kom en efter en in till doktorn och så blev det min tur.
Han ville inte låta mig åka hem ännu utan ville att jag väntade tills jag varit helt symptomfri i minst 2 timmar. Det hade nu alltså gått 6 timmar sedan jag åt den förargliga maten, och jag är fortfarande kvar på sjukhuset.
Har hunnit ringt och oroat nästan alla mina barn och sambon sofm arbetar i Uppsala, men nu var faran över och jag fick åka hem i sjukresetaxi och bara betala 100 spänn ,Resan kostade egentligen 1100 kr .Fick dela taxi med en annan patient som hade värre problem än mig kändes det som. Han hade opererat bort hela ändtarmen för 1 månad sedan, och nu hade han fått inflammation i operationssåret .Det var verkligen synd om honom. .
Så ...i fortsättningen kommer jag alltid att ha med mig min matlåda hemifrån för att undvika liknande situationer igen, och köket kommer nog att få höra av mig på ett eller annat sätt.
Var så säker, för då vet jag åtminstone vad jag äter.
Jag var alltså på min arbetsplats för första dagen efter 2 veckors förkylning, och vid middagen tog jag en liten smakbit av ugnsbakad pesto kyckling, bara för att göra ungdomarna sällskap vid middagsbordet. Jag ringde först till köket som tillagar och levererar maten, och frågar om det är var nötter i anrättningen då det stod pestokyckling, men svaret jag fick var nej för vi använder aldrig nötter i vår mat så du kan vara lugn....
Med den förvissningen kändes det nu helt ok att smaka en bit men jag tog bara en liten bit och tänkte ändå att det nog brukar vara nötter i peston och fick svaret när jag åt en bit till och kände nåt konstigt på tungan och i gommen samt på ena sidan av överläppen.
Det spände och drog liksom, och började svälla.
Hög igenkänningsfaktor vid nötallergi. Yes!
En kvart senare ringde de från köket och sa att det var nötter i maten för nu hade hon kollat på pestoburken och på den stod det bl a pinjenötter.
Jag ringde jouren och sa som det var och de frågade om jag haft affylaktisk chock förr och när jag sa flera gånger men för länge sedan rådde hon mig att genast ringa 112!!!
En ambulans skickades till min arbetsplats väldigt fort.
En snäll kollega följde mig ut för att möta ambulansen.
Jag hade hunnit ta en av mina allergitabletter direkt efter jag ätit sen fick jag dricka Betapredlösning, 10 tabletter, direkt när jag kom fram till ambulansen.
Ett kortisonpreparat som är avsvällande.
En minut senare ligger jag alltså i en ambulans i full fart på väg till jouren där man snabbt beslutar att ge mig Tavegyl oxå, och sen vidare till Hudiksvall för uppsikt, eftersom jouren i Söderhamn stänger vid 20.00 och läkaren inte vill riskera att jag blir sämre om jag blir hemskickad.
Väl framme är det ingen ordinarie personal som har tid med mig. En ung killundersköterska kommer och tar bort nagellacket på mitt ena finger och sätter på en klämma som mäter min syreupptagningsförmåga, 100 %, toppen! En ung tjej tar blodtrycket, för första gången, hon är elev och killen visar henne hur hon ska göra.
Lite gulligt faktiskt. Man slappnar av.... trycket låg dock på 160/85, mitt normala är 110/60.
Det fanns bara plats för 14 patienter på akuten i Hudiksvall, men nu låg här 27 patienter huller om buller kändes det som.
Stackars personal tänker jag.
Det enda de pratade om var hur och var de skulle lägga alla patienter och vilka de hade gått till. Ingen rolig situation alltså.
Så... där låg jag nu alltså på en överfylld akutmottagning, mitt i värsta rusningen, och bara väntade på att bli återställd och få sätta mig i en taxi och åka hem.
Jag var vrålhungrig, för nån mat hann jag ju aldrig få .....
Jaq slumrade till flera gånger nerdrogad av all antibiotika.
En sjuksköterska kom fram till mig och frågar hur jag kände mig när jag legat och sovit i ett par timmar. Jag ville resa mig upp lite och få gå på toa hon sa att jag kunde gå och sätta mig i väntrummet och fika lite tills doktorn kom. Jag gjorde så för jag kände mig lite bättre och ville inte ligga och ta upp en plats fall det var andra patienter som behövde britsen bättre.
I väntrummet satt alltså 5-6 patienter och väntade på sin tur. Vi samtalade lite med varandra om våra krämpor, och till slut kom en efter en in till doktorn och så blev det min tur.
Han ville inte låta mig åka hem ännu utan ville att jag väntade tills jag varit helt symptomfri i minst 2 timmar. Det hade nu alltså gått 6 timmar sedan jag åt den förargliga maten, och jag är fortfarande kvar på sjukhuset.
Har hunnit ringt och oroat nästan alla mina barn och sambon sofm arbetar i Uppsala, men nu var faran över och jag fick åka hem i sjukresetaxi och bara betala 100 spänn ,Resan kostade egentligen 1100 kr .Fick dela taxi med en annan patient som hade värre problem än mig kändes det som. Han hade opererat bort hela ändtarmen för 1 månad sedan, och nu hade han fått inflammation i operationssåret .Det var verkligen synd om honom. .
Så ...i fortsättningen kommer jag alltid att ha med mig min matlåda hemifrån för att undvika liknande situationer igen, och köket kommer nog att få höra av mig på ett eller annat sätt.
Var så säker, för då vet jag åtminstone vad jag äter.
måndag 12 oktober 2009
Stadskatterna har kommit hem igen!
Så här kelig och trött var Neo när han
blev stadskatt igen.
Han har bott i stugan sedan i maj
månad och fram till nu. Här ligger han
och tar igen sig på Maddes soffa,så skönt och lugnt.
Miscka myser i mammas stövelkartong. Får duga och känns betydligt mycket tryggare än att ligga under stugan i höstmörkret och vara rädd för andra djur som smyger omkring husknutarna på natten.
onsdag 7 oktober 2009
Så himla trött
på att vara sjuk till och från hela tiden nu i cirka en månad. Snorig, nysig, hostig och ont i hela jäkla kroppen.Svinis? Vetesjutton, hoppas inte.
Madde och jag har varit sjuka i omgångar, och hon lyckades även dra på sig Bältros, som inte är så himla vanligt att man får som 17-åring.
Det hela började med att hon fick ett gäng vätskefyllda blåsor i ena sidan, som började klia vansinnigt, och vi skyndade oss iväg till läkare som konstaterade bältros. Kommer man inom 48 timmar hinner man få bromsmedicin så det inte blir värre.
Gör mycket ont med bältros och kliar fruktansvärt, värre än vattkoppor.Jag vet, jag har själv haft det, och har det latent. Jag var hem till en väninna när hennes barn hade vattkoppor, och tänkte att Madeleine skulle bli smittad som liten för det brukar bli lindrigare ju mindre man är, men istället fick jag bältros inte så lyckat.
Madde fick dock inga vattkoppor då. Det fick hon många år senare....
På läkarbesöket skrev man ut starka antivirustabletter, bautastora som hon skulle inta 5 ggr per dag, ca vart fjärde timme. Inte kul alls.
När hon tagit sista tabletten blev hon sjukare än vad hon varit innan . Hög feber och ont i hela kroppen, och så blev jag antagligen smittad igen och började få mitt onda i halsen, samt feber och ont i kroppen .
Ringde jobbet och sa att jag är fortsatt dålig efter en hel veckan sjukdom, känns inte speciellt kul.
Så nu har jag snart sett alla såpor som finns som jag aldrig skulle ägna en tanke åt i vanliga fall.
mycket skit de visar på tv:n dagtid.
Usch, jag har inte tid att vara sjuk, har så mycket jag vill göra.
NEJ NU ska jag dricka varmt honungsvatten. Hjälper faktiskt litegrann och smakar gott.
tisdag 22 september 2009
Svampjakten!
Det fanns en hel del andra matnyttiga svampar också, dels denna underbara tallblodriska, som man kan äta. Den finns på tomten ute i stugan, liksom bara exploderar upp ur marken.
Bläcksvamparna, de ser nästan ut som två små söta troll, ploppar också fram med en hel liten barnaskara runt sig. Är också ätlig och sägs vara god. Bryter man av den så måste man tillaga dem genast, annars sjunker de ihop den en svart bläckliknande sörja.
Den färdiga produkten efter Anders insats när han satt och väntade på en
lastbil en arbetsdag nere i Sandviken. Han tyckte att det nog såg ut som det kunde sitta lite kantisar !där inne i skogen, och se vad han fann!! en hel plastkasse full med gula stora kantareller som jag här har rensat och skurit ner till färdiga portioner.
Dessa sköningar i svampkorgen, hittade jag och Jessica en dag ute i skogen runt pappas hus och lite här o där...............;D
Börjar bli dags att få med Kickan i svampskogen.
Våra kära kantareller, trattisar, trumpeter och de gula, finns i massor i skogen nu. Helt otroligt vilket svampår! Jag har gått flera mil för dessa undebara delikatesser som bara ploppar upp överallt i markerna.
Jag tror jag har svampnäsa som det visst heter. Min yngsta dotter blir mer eller mindre frustrerad på mina svampnojor. Såg häromsistens i hennes blogg hur hon förfasar sig över denna företeelse. Hon blir galen på mig, när jag säger att jag bara ska stanna till och kolla om det sitter några kantisar här eller där efter våra vägar. Jag har ju mina små ställen.
Mina två äldsta, Maria o Jessica uppskattar detta fenomen mer, kanske inte att jag stannar till vid väggrenarna för att plocka eventuella små fina kantareller, för dom kan ju nån hundägare ha rastat sin hund över, men jag brukar vara ute i god tid försvarar jag mig, så det har inte hunnit varait någon hund här och kissat på dom. Om man tar dom som sitter långt ner i mossan eller i gräset, en liten bit in på diket, så är det ingen fara. Brukar också förstärka mina egenheter med detta svampfanatiska beteende med att de skulle bara veta hur många kantareller de ätit från just dessa platser, och de lever fortfarande, så det så!
onsdag 26 augusti 2009
Tiden
"är det enda som har vett att gå" brukar min pappa säga ibland....
Så sant för nu är det snart höst igen.
Vad fort det gick. Hann ju knappt börja semestern förrän den var slut, och mycket regn kom det på den. Man ska väl inte klaga för jag hade ju ledigt i tre hela veckor i allafall..Det är skönt oxå.. Många trevliga grillkvällar ute på bryggan och några riktigt varma dagar, ja det hade vi .
Just nu har jag tre semesterdagar och det är oxå skönt i sig. Jag gör lite som jag vill. Blir mycket sitta uppe och uggla framför datorn tyvärr, men som nu är det ju kul när jag sitter här och knattrar lite..
tisdag 25 augusti 2009
Tokkräfta!!
"Men vad tror du mamma ska säga nu då när du har ätit kräft0r?Tyra, 3 år; " Jag tror hon säger: Mäh, har du ätit.....med dom???
Livlig diskussion med härliga Tyra, när vi åt kräftor i stugan förförra helgen och Kickan var barnvakt åt sin kompis Lina som är mor till denna underbara lilla unge.
fredag 14 augusti 2009
Ibland
har jag inte någon aning om vad jag ska berätta här inne, men så börjar jag plita ner några rader, och då blir det som vanligt, som när jag pratar, att alla tankar poppar upp eftersom, och då gäller det att hänga med.
Jag har flera kompisar som är ännu vassare än mig på att prata, de både tänker snabbt och pratar i 180 när de väl får chansen, och jag brukar påminna mina barn om dessa kompisar och att märkligt nog inte slagit några såna rekord...än. ....
Men, varför är det så "känsligt" om en person pratar mycket egentligen???
Jovisst, jag kan också tänka att "nej gud vad jobbigt" om någon ringer och ska prata av sig mot mig. Men så hejdar jag mig och tänker efter......Gud vad skönt att man faktiskt har kompisar som vill ringa och surra ettag och att de känner sånt förtroende och vill ha mitt stöd ....
....och tänk vad roligt att ha många vänner som alla är olika.
Alla sina vänner har man ju glädje av fast på olika sätt.
Har du tänkt på det, du som läser detta???
Jag kan påminna om att vissa vänner pratar man ju om allt med och andra bara ytligt.
De gamla vännerna från sin ungdom, är dom som vet precis hur hela resan varit från förr ,och är lättare att prata med, liksom..
Såna guldkorn man ska vara rädd om.
Dom stöttar i vått och torrt och står kvar när det blåser, och de unnar sina gamla vänner att vara lyckliga även om de själva inte haft samma tur ...
Men för det behöver man inte leva i symbios med sina vänner hela livet.
Man växer ofta åt olika håll och tappar ibland kontakten.
Några har valt att leva ensamna.
Men den dagen han eller hon träffar någon som den vill leva med blir det ofta problem.
Så, det finns också som med allt annat en baksida även med ungdomsvännerna, för det finns oftast gamla ex bland ungdomsvännerna som ofta är trevliga och förstår skillnaden mellan att förbli bara vänner och tar hänsyn till detta, och nöjer sig bara att heja på stan när de möts. ibland.
Sen finns det såna som hör av sig ideligen och försöker upprätthålla kontakt på olika sätt.
Det är dom jag har så svårt för. Ett avslutat kaapitel är ett avslutat kapitel. Basta!
Vill bara tillägga att en av mina bästa tjejvänner är ett gammalt ex:s ex till mig.
Så det finns undantag som förgyller reglerna ;D
Mycket ordbajseri, men det funderingar jag har om livet som sådant ....ibland.
Mitt motto är fortfarande; "Ärlighet varar längst!"
Åsikter, ja tack,gärna ;D
onsdag 12 augusti 2009
Hungrig innan läggdags
Jag ska inte äta något innan jag går och lägger mig, helt klart. Nu de senaste veckorna har jag drömt otäcka mardrömmar vid flera tillfällen, och det har hänt de gånger jag ätit sent innan jag gått och lagt mig. Jag är ju som bekant en sån där B-människa, som aldrig kommer i säng, utan ska bara göra de och de och de...och så plötsligt kommer jag dessutom på den mindre begåvade iden att jag är sugen på nåt att äta innan jag ska sova. Inte bra för lilla mej. Sist räckte det med havregrynsgröt.Ja tänk vad en tallrik med havregrynsgröt kan ställa till det för en. Jag kom ju på vid tolvslaget, att jag inte hade ätit nån kvällsmat, blir lite slarv för min egen del när jag är själv hemma, tyvärr, och så tänkte jag att min mage nog behöver lite gröt, och havregryn är ju skonsam kost, så kokade jag litegrann och åt med lingonsylt och mjölk. Men det gav ingen skön sömn, jag vaknade mitt i natten med ett ryck och trodde jag höll på att kvävas eller nåt. Jag kunde liksom inte öppna munnen tyckte jag och någon utan synligt ansikte pratade hotfullt till mig. Jag satt fastpå nåt konstigt vis i en stol, ja det var som en rysare utan slut. Jag vaknade till med ett ryck och kunde inte fatta riktigt vart jag var, och om det var på riktigt eller en dröm, det var svårt att vakna ur drömmen.
Så ja nu är det slutätet på nätterna, fasen vad jag blev hungrig nu då.....bara för det. Nåväl, det är snart frukost och det ska bli såååååå goooooott! Hm folk kan ju tro att jag är matnymf. Hm!Ja så var det med den skitsaken! Godnatt.
Så ja nu är det slutätet på nätterna, fasen vad jag blev hungrig nu då.....bara för det. Nåväl, det är snart frukost och det ska bli såååååå goooooott! Hm folk kan ju tro att jag är matnymf. Hm!Ja så var det med den skitsaken! Godnatt.
måndag 10 augusti 2009
Tänk vad spriten förstör
Har tänkt mer och mer på detta ....fenomen.
Jag dricker gärna ett gott vin med tilltugg, men jag häller inte i mig.
Jag dricker ungefär samma mängd de gånger jag tar något, för jag vet hur pass lite jag tål.
Har en "naturlig spärr" liksom.... Jag dricker helst vin till nånting ätbart just bara för att det är gott.
Så har jag lärt mig, men långt ifrån alla människor har nått den insikten, och förstått skillnaden mellan att dricka för att det är gott och dricka för att få surret i kåpan.
Det är just då alla hemska saker kan hända. Sånt som man inte kan styra över pga av alkoholens påverkan . Vid de flesta olyckor som våldtäkter, misshandel o dylikt är alkohol inblandat. Det är faktiskt sant att det förhåller sig så, att spriten, denna ädla dryck som från början var tänkt som enbart som medicin....förgör många människor.
Förr var det ranson..... det var fanimej bättre förr!
Idag kan vilken liten unge som helst få tag på alkohol, och ofta hembränt som de inte känner av något illamående och kan dricka obegränsat tror de.
Det är så tragiskt. Oftast får de tag i skiten hemma, där föräldrarna själva sitter och dricker och inte märker någonting, förrän de kanske saknar ungen dagen efter i bästa fall, och då blir det ett jädrans hallå!
"Festa" utan barn hemma om man inte vet vad man gör är ju ett bra tips, eller drick lagom!
Själv tycker jag att det känns djäkligt irriterande när jag nån enstaka gång går ut för att roa mig.
På vägen dit hinner jag nästan tappa lusten för att det är så mycket fylla på stan, och då talar jag om vuxna människor. Det går inte att blunda för verkligheten när jag parallellt med dessa människor ser mycket unga dyngfulla ungdomar på stadens gator ..
Helt hjälplösa och utlämnade några timmar senare, till äckliga typer som vet att utnyttja situationen..
Jag blir frustrerad och känner mig mer som en förälder på stan....
Jag minns en gång för några år sedan, när jag hämtade en av mina döttrar, hon hade varit hemma hos en kompis i stan, och vi åkte genom stan när vi skulle hem så såg vi en tjej som hon kände igen som var jättefull och satt på trottoaren, endast iklädd tunna finkläder, bara 14 år gammal..... Min dotter ville att jag skulle hjälpa henne hem, men tjejen var så berusad att hon bara skrek åt oss att dra åt h-e, när vi frågade henne hur hon mådde.
En securitasvakt kom samtidigt och tog över istället och vi åkte hemåt. Det var vinter och ganska kallt.
Min dotter tyckte det var skitjobbigt, eftersom hon kände till familjen..
Jag vet vart felet sitter många gånger, och det är ju solklart! Vi vuxna måste visa vägen.
Att man inte super tills man stupar. ....
Det är inte trevligt att umgås med fyllskallar. Det kan ingen tycka mer än dom själva just då..!
De flesta som dricker så där mycket har nog ingen aning om vad de utsätter sin egen kropp för under långa peridoder. De tar sakta men säkert livet av sig, tveklöst.
Konstigt att man vill sig själv så illa.
Jag dricker gärna ett gott vin med tilltugg, men jag häller inte i mig.
Jag dricker ungefär samma mängd de gånger jag tar något, för jag vet hur pass lite jag tål.
Har en "naturlig spärr" liksom.... Jag dricker helst vin till nånting ätbart just bara för att det är gott.
Så har jag lärt mig, men långt ifrån alla människor har nått den insikten, och förstått skillnaden mellan att dricka för att det är gott och dricka för att få surret i kåpan.
Det är just då alla hemska saker kan hända. Sånt som man inte kan styra över pga av alkoholens påverkan . Vid de flesta olyckor som våldtäkter, misshandel o dylikt är alkohol inblandat. Det är faktiskt sant att det förhåller sig så, att spriten, denna ädla dryck som från början var tänkt som enbart som medicin....förgör många människor.
Förr var det ranson..... det var fanimej bättre förr!
Idag kan vilken liten unge som helst få tag på alkohol, och ofta hembränt som de inte känner av något illamående och kan dricka obegränsat tror de.
Det är så tragiskt. Oftast får de tag i skiten hemma, där föräldrarna själva sitter och dricker och inte märker någonting, förrän de kanske saknar ungen dagen efter i bästa fall, och då blir det ett jädrans hallå!
"Festa" utan barn hemma om man inte vet vad man gör är ju ett bra tips, eller drick lagom!
Själv tycker jag att det känns djäkligt irriterande när jag nån enstaka gång går ut för att roa mig.
På vägen dit hinner jag nästan tappa lusten för att det är så mycket fylla på stan, och då talar jag om vuxna människor. Det går inte att blunda för verkligheten när jag parallellt med dessa människor ser mycket unga dyngfulla ungdomar på stadens gator ..
Helt hjälplösa och utlämnade några timmar senare, till äckliga typer som vet att utnyttja situationen..
Jag blir frustrerad och känner mig mer som en förälder på stan....
Jag minns en gång för några år sedan, när jag hämtade en av mina döttrar, hon hade varit hemma hos en kompis i stan, och vi åkte genom stan när vi skulle hem så såg vi en tjej som hon kände igen som var jättefull och satt på trottoaren, endast iklädd tunna finkläder, bara 14 år gammal..... Min dotter ville att jag skulle hjälpa henne hem, men tjejen var så berusad att hon bara skrek åt oss att dra åt h-e, när vi frågade henne hur hon mådde.
En securitasvakt kom samtidigt och tog över istället och vi åkte hemåt. Det var vinter och ganska kallt.
Min dotter tyckte det var skitjobbigt, eftersom hon kände till familjen..
Jag vet vart felet sitter många gånger, och det är ju solklart! Vi vuxna måste visa vägen.
Att man inte super tills man stupar. ....
Det är inte trevligt att umgås med fyllskallar. Det kan ingen tycka mer än dom själva just då..!
De flesta som dricker så där mycket har nog ingen aning om vad de utsätter sin egen kropp för under långa peridoder. De tar sakta men säkert livet av sig, tveklöst.
Konstigt att man vill sig själv så illa.
lördag 8 augusti 2009
För att citera Goethe:
" ju mer jag tänker på saken, dess tydligare tycks det mig att livet är till för att levas"
Ja det skall gudarna veta. Sanningen är väl den, att när fasen ska man hinna det också. Känns som man bara är hem och vänder. Jobb jobb och åter jobb. Meeeeeeen jag ska inte klaga. Nästa vecka jobbar jag faktiskt bara en endaste kväll. Härligt. Jag tycker mycket om mitt jobb egentligen, speciellt att jag får arbeta med ungdomar, det ger mig så mycket, men mina arbetstider är ganska så dryga och med långa pass. Inga åtta timmarsdagar här inte, och vi arbetar på alla dygnets timmar. Så är det när man arbetar som jag, med människor. Vissa veckor går det bra, vissa mindre bra. Idag har varit en sån där bra dag. Vi har skrattat och busat, haft skitkul! Det beror naturligtvis mycket på vilka man jobbar med. och hur man själv känner sig, dagsformen liksom. Vissa människor går man bra ihop med, vissa mindre bra. Så är det här i livet. Så tycker nog alla, inte bara jag. Nu är jag trött, men ska försöka sitta uppe och darra av efter denna dagen, som varit mycket händelserik. På fm var jag iväg och handlade på Mias loppis med några ungdomar, sen åkte vi till Erikshjälpen och kollade där och då shoppades det igen, många fina fynd gjordes. därefter stack några till badhuset i Ljusne med annan personal och senare på kvällen vart det cruising i stadens kärna. Mycket avgaser och glada människor, några lite för glada, i flaskan, vuxna karlar som åkte i bakluckan och drack öl, töntigt tyckte jag, men då kom faktiskt farbror polisen i både med mc och piket buss och plockade upp odågorna, till allas glädje, mest min med tanke på alla barn och ungdomar och hundar som fanns på plats för att få betrakta det som det var meningen att få se, nämligen massa läckra amerikanare som gled runt i stan hela dagen och kvällen. Mycket avgaser blev det, men inga bilder tog jag. Glömde faktiskt kameran hemma för ovanlighetens skull. Synd...
Ja det skall gudarna veta. Sanningen är väl den, att när fasen ska man hinna det också. Känns som man bara är hem och vänder. Jobb jobb och åter jobb. Meeeeeeen jag ska inte klaga. Nästa vecka jobbar jag faktiskt bara en endaste kväll. Härligt. Jag tycker mycket om mitt jobb egentligen, speciellt att jag får arbeta med ungdomar, det ger mig så mycket, men mina arbetstider är ganska så dryga och med långa pass. Inga åtta timmarsdagar här inte, och vi arbetar på alla dygnets timmar. Så är det när man arbetar som jag, med människor. Vissa veckor går det bra, vissa mindre bra. Idag har varit en sån där bra dag. Vi har skrattat och busat, haft skitkul! Det beror naturligtvis mycket på vilka man jobbar med. och hur man själv känner sig, dagsformen liksom. Vissa människor går man bra ihop med, vissa mindre bra. Så är det här i livet. Så tycker nog alla, inte bara jag. Nu är jag trött, men ska försöka sitta uppe och darra av efter denna dagen, som varit mycket händelserik. På fm var jag iväg och handlade på Mias loppis med några ungdomar, sen åkte vi till Erikshjälpen och kollade där och då shoppades det igen, många fina fynd gjordes. därefter stack några till badhuset i Ljusne med annan personal och senare på kvällen vart det cruising i stadens kärna. Mycket avgaser och glada människor, några lite för glada, i flaskan, vuxna karlar som åkte i bakluckan och drack öl, töntigt tyckte jag, men då kom faktiskt farbror polisen i både med mc och piket buss och plockade upp odågorna, till allas glädje, mest min med tanke på alla barn och ungdomar och hundar som fanns på plats för att få betrakta det som det var meningen att få se, nämligen massa läckra amerikanare som gled runt i stan hela dagen och kvällen. Mycket avgaser blev det, men inga bilder tog jag. Glömde faktiskt kameran hemma för ovanlighetens skull. Synd...
fredag 31 juli 2009
Fin middag på fin krog.
Varit och ätit fin middag med Jessica Hans och Kickan på Växbo Krog ikväll. Supergott förutom min regnbåge som inte var så god som jag tänkte mig men gick i, iaf hälften,, men smaken är som baken. Jag tog däremot en förrätt med olika sillsorter och strömming och gott bröd, västerbottenkräm och massa annat jokselimoks. Som varmrätt regnbåge, potatis och morotskaka och hummersås med saltgurka och fänkål som tillbehör.. Kickan och Jessica åt Gösfile, färskpotatis som var som i en slags rulle och goda såser till m m. Hans åt kött, sås totatisgratäng med mögelost i och massa andra olika finesser till, vet ej vad det hette men såg gott ut. Tjejerna tog glass och blandade frukter och choklad o kaffe, jag en cappucino o Hans var mätt o nöjd. Vi var mycket nöjda med serveringen och blev väldigt trevligt bemötta. Bra perwsonal och fint ställe förövrigt. Puss kram o godnatt.
Skogens guld
är här igen! Gud vilken avkoppling det är att bara strosa runt planlöst i skogen och plocka de vackert gula kantisarna. Var ut med kusin Lena i förra veckan en dag och dagen efter med min tjejkompis Åsa. Vi hittade ungefär lika många litrar båda gångerna. Helt underbart. Och fler blir det, hela långa eftersommaren och på höstkanten övergår vi till att sorglöst leta efter trumpet och trattisar. Hoppas hinna med många svängar i skogen med Maggan, ´min gamla bästis,som under sommartid befinner sig på Gotland och sliter med sitt glasscafe....Fast jag tror hon tycker det är ganska roligt annars skulle hon inte hålla på. Tråkigt att jag inte har åkt och hälsat på, men det får väl bli nästa sommar. 3 veckor går sååååååå fooooooort.
torsdag 30 juli 2009
Semestern börjar
lida mot sitt slut. .....förstår inte att det går så fort på slutet vareviga år. Tycker precis att den just börjat men så är det dags att börja jobba snart igen. Suck! Ett helt år till nästa....Har förvisso dagar kvar att ta ut och ska faktiskt vara mer semesterledig i slutet av augusti då det bland annat är lyskväll här i skärgården, nåt man helst inte vill missa. Tradition.
Vi har ju faktiskt hunnit med en hel del under de här tre veckorna. Många fina grillkvällar har avnjutits i goda vänner och närmaste familjens sällskap. Vi är ganska tajta i min familj. Oftast så rings det runt och kollas vilka som ska vara med och äta, och om vi ska grilla och vad. Nästa steg är vem som handlar.. .påminner till en början mycket om en polsk riksdag men resultatet blir till slut alltid lika bra. Vi är duktiga på att laga mat allihopa, så det blir automatiskt halva nöjet, att snickra ihop själva käket. Ett glas vin på diksbänken är obligatoriskt till den som kockar. Stämningshöjande och avslappnande. Mat ska lagas med kärlek och smakar mycket bättre när man är många har alltid varit min mors motto, och det har jag nog ärvt. Det är faktiskt ett under att jag och min storebror inte rullar fram med tanke på att vi ätit jämt, tycker jag. Min mamma började alltid ett samtal med "är ni hungriga?" alternativt "har ni ätit" och när vi åt sa hon alltid "ät, det finns". Det där där något som jag också anammat och ibland känns som om min barndom går i repris.
Det lustiga är att mina döttrar håller på att bli likadana, kanske inte Madeleine än. Hon är ju bara 17. Hon blir snarare irriterad om jag tjatar om mat. Hon påpekar att hon faktiskt inte är någon liten 3-åring som inte fattar något själv och inte svälter ihjäl om inte jag matar henne oavbrutet.. Paradoxalt nog kan hon ringa och fråga "jaha, vad hade du tänkt att jag skulle äta då" ibland när jag för ovanlighetens skull inte har hunnit med att fylla upp kylskåpet hemma i stan när vi är i stugan och hon bor i stan....så det där med 3 år ...jaa jag vet inte jag..
Små barn små bekymmer.....
Den här sommaren har hon och jag faktiskt hunnit med att gå ut och äta mat på restaurang ett par omgångar, och det har har varit uppskattat varenda gång. Det är inte så ofta bara hon och jag gör någonting tillsammans men ibland händer det även om vi "bara äter" . Det blir ju lite tid över för annat också som till exempel mor-dotter-snack. Ibland vill hon att vi ska göra nåt tillsammans men då kan hon komma och säga till mig fem timmar innan, och jag vill ha lite framförhållning säger jag till henne. Hon hatar ordet planering när jag försöker förklara att vi kanske kan sätta oss ner och fundera ut nåt vi kan hitta på att göra eller åka till, men då säger hon bara att vi vill så olika saker så det är ingen ide ens.
Hon är ju yngst, och mest påpassad såklart. Har ju inte haft lika mycket tid med med hennes äldre systrar en och en alltså, när de var yngre, att göra någonting tillsammans. Det har alltid varit hela familjen på sommarlovssemester i gula huset hos mormor och morfar och sol och bad vid Djupvikskajen...och åka båt med morfar o mormor och äta god mat, en mycket uppskattad företeelse även för Madde när hon var liten, och egentligen ganska lyxigt att ha haft tillgång till ett sommarhus alldeles gratis.
Men nej, mina barn har väl inte precis lidit någon nöd...tror jag. Jag tror och vet att dom tycker att jag har varit en relativt hyfsad morsa som försökt gjort mitt bästa.....
Men som sagt så är vi mycket tillsammans nu och jag tror inte dom tänker på sånt, utan detta är sånt som jag själv kan ägna en och annan tanke åt ibland.... och ha nåt slags dåligt samvete, antagligen helt i onödan..
tisdag 14 juli 2009
STOCKHOLM HERE WE COME
Vad mycket man hinner med om man skyndar sig, tänkte jag förvånat när jag tillsammans med Anders, som gick i bräschen, hann åka till huvudstaden på ca 3 timmar, sätta av Madde på Centralstation vid 13-tiden, eftersom hon skulle till Niklas i Norge, och vi skulle till Tessan, min barndomskompis, för att dumpa vårt bagage, för att få kinesa hos henne en natt. Vi hade som mål att åka till Husmässan i Botkyrka medans hon arbetade, och sedan gå ut o äta med henne på kvarterets pizzeria i Skarpnäck på kvällskvisten när hon slutat.
Väl framme hos Tess, fick vi vegetarisk lasagne, kyckling korv o sallad, när vi kom , jättegott. Kaffe o hembakt sockerkaka på detta. Hon kan hon !!
Sen stack hon iväg o jobbade o vi stack iväg, med gps:en inställd mot Botkyrkabacken, vilket visade sig vara ett rent h-e att hitta, alltså till själva Husmässan. Fick ringa storebror som bor i Rönninge, och få vägbeskrivning eftersom vi då redan åkt fram och åter ett antal gånger och till slut hamnat utanför Botkyrka kyrka. Det var lögn att följa gps:en nu.
Han sa lugnt: " jomen få se nu, det ligger nog i Fittja, hm....få se....jo åk si och så, alltså tillbaka till därifrån ni nyss varit två ggr och sväng sedan dit o dit" o så vips, naturligtvis med honom kvar i luren, var vi framme.
Det var inte så mycket klart då vi äntligen kom fram,men vi hann iallafall gå in i ett hus som vi tyckte såg intressant ut, och kolla runt lite. En lite väl nitisk säljare var på plats och han berättade allt och lite till om hur och var och när man kan bygga si och så, och det skulle kosta bla bla bla 1,7 mille ( hick!!) och det skulle bli såååååååååå fiiiiiiint och det skulle vara så och så och bla bla bla osv....Ja, vi avbröt och sa att vi nog måste titta på fler hus också, INNAN vi bestämmer oss, men tog snällt emot hans visitkort, och gick därifrån. Vi fick mycket att tänka på....
Därefter tog vi oss mer till Trosa, min gamla hemstad mellan 1979 - 1990. Anders ville se stan, och vi åkte först runt och tittade på de ställen jag bott och jobbat på, och sedan gick vi en härlig långpromenad på stadens gator och utefter hamnpromenaden och tittade på många fina båtar. Mycket var så förändrat så jag kände knappt igen mig. Det var mer hus än vad jag minns sedan jag flyttade -90, många många fler, och det var inte lika fint tycker jag...Åkte bara runt i ca två timmar, så jag ville inte ringa på och hälsa på någon sådär bara med så kort varsel. Ni får ursäkta, ni som läser och grämer att kag inte hälsade på då, men jag kan bara inte plinga på och säga: "Hej hoppsan, här är jag" och sen ha bråttom och åka iväg igen, eftersom vi hade en tid att passa och skulle ut o käka med min kompis Tessan på kvällen, så det får bli nästa gång, lite mer planerat då rå.
To be continued....
Väl framme hos Tess, fick vi vegetarisk lasagne, kyckling korv o sallad, när vi kom , jättegott. Kaffe o hembakt sockerkaka på detta. Hon kan hon !!
Sen stack hon iväg o jobbade o vi stack iväg, med gps:en inställd mot Botkyrkabacken, vilket visade sig vara ett rent h-e att hitta, alltså till själva Husmässan. Fick ringa storebror som bor i Rönninge, och få vägbeskrivning eftersom vi då redan åkt fram och åter ett antal gånger och till slut hamnat utanför Botkyrka kyrka. Det var lögn att följa gps:en nu.
Han sa lugnt: " jomen få se nu, det ligger nog i Fittja, hm....få se....jo åk si och så, alltså tillbaka till därifrån ni nyss varit två ggr och sväng sedan dit o dit" o så vips, naturligtvis med honom kvar i luren, var vi framme.
Det var inte så mycket klart då vi äntligen kom fram,men vi hann iallafall gå in i ett hus som vi tyckte såg intressant ut, och kolla runt lite. En lite väl nitisk säljare var på plats och han berättade allt och lite till om hur och var och när man kan bygga si och så, och det skulle kosta bla bla bla 1,7 mille ( hick!!) och det skulle bli såååååååååå fiiiiiiint och det skulle vara så och så och bla bla bla osv....Ja, vi avbröt och sa att vi nog måste titta på fler hus också, INNAN vi bestämmer oss, men tog snällt emot hans visitkort, och gick därifrån. Vi fick mycket att tänka på....
Därefter tog vi oss mer till Trosa, min gamla hemstad mellan 1979 - 1990. Anders ville se stan, och vi åkte först runt och tittade på de ställen jag bott och jobbat på, och sedan gick vi en härlig långpromenad på stadens gator och utefter hamnpromenaden och tittade på många fina båtar. Mycket var så förändrat så jag kände knappt igen mig. Det var mer hus än vad jag minns sedan jag flyttade -90, många många fler, och det var inte lika fint tycker jag...Åkte bara runt i ca två timmar, så jag ville inte ringa på och hälsa på någon sådär bara med så kort varsel. Ni får ursäkta, ni som läser och grämer att kag inte hälsade på då, men jag kan bara inte plinga på och säga: "Hej hoppsan, här är jag" och sen ha bråttom och åka iväg igen, eftersom vi hade en tid att passa och skulle ut o käka med min kompis Tessan på kvällen, så det får bli nästa gång, lite mer planerat då rå.
To be continued....
fredag 3 juli 2009
"Man ska ha god tid på sig"
Vaknade tidigt, gick på toa, med insikten om att jag genast fick somna om i flera timmar .
Skulle till Hudiksvall och besikta min bil idag, och min pappa skulle göra mig sällskap, och vi skulle åka prick 12.00. Tyckte jag.
Han ville åka 11.45.
Sen hade vi planerat grillning i stugan ikväll, som fick ställas in pga regn o mulet.
Men imorgon äter vi suring med Anders syster och man samt pappa. Härligt.
Men det var svårt att bara somna om nu när sambon kommit hem och förvisso snarkar han inte nuförtiden då han inte röker längre,men han är uppe och springer rastlöst, går och lägger sig för att snart gå upp igen och kollar lite på morgon-nyheterna, och vädret. Viktiga rutiner detta.
Jag förstår inte varför han inte bara kan glo ut genom fönstret och snabbt konstatera att; "jaa titta solen skiner " alternativt "fan det regnar".
Nejdå det måste vara på detta sättet, och ja vad annat att göra än att försöka somna om. ...suck!
...men snart smög sig en ljuvlig kaffedoft in under näsan, och då var det ju helt kört, bara att kliva upp...skriva inköpslistan till honom, så hans ben fick springa dit dom helst ville, först till affären och sen ut till stugan, och båten och vedhögen som han oupphörligt kämpat på med hela försommaren, och diskmaskinen som måste lagas NU!
Han är verkligen duktig som få, men jag försöker få honom att vila lite när han är ledig.
Pappa anlände strax efter jag inmundigat min kaffekopp o frukostmacka., så hade nästa stressputte anlänt, fast stressig på ett annat sätt.
"Det kan ju ta längre tid upp till hudik än vad man tror" försäkrar han mig, när jag säger att det faktiskt bara max 45 minuter även när man kör lagligt och att jag VET DET för jag kör denna sträcka flera gånger i månaden i mitt jobb, så det så!
"Man ska ha god tid på sig"är hans nyvunna motto, och det där har jag inte ärvt av honom.
Btw, var just denna min mammas standardreplik, så jag vet inte varför han börjat anamma den .
Vilket fall som helst så var jag glad åt sällskapet, men regrederade mentalt när jag satte mig bakom ratten. ...
Min pappa, som en gång för ca 35 år sedan, anno 1974, övningskörde med mig under ett års tid, och mycket noggrant redan då genomförde alla tänkbara svåra manövreringar . Det var parkering i lutande p-rutor, backning i alla branta uppförsbackar som fanns i stockholmsförorterna , och alla fickparkeringar icke att förglömma. You name it,
kan nu liksom inte bara slappna av och åka med mig som en vanlig passagerare.
Vi övningskörde sedan till hudik. ......Jag satte ner foten några gånger, men insåg de facto att han vet och kan och jag, ja jag bara chansar och kör alldeles för fort, så är det att åka bil med min käre far i passagerarsätet. ;/
Besiktningen i sig gick bra, även om jag skämdes över min extremt stökiga bil och varningstriangeln gick bara inte att uppbringa, fast den alltid brukar ligga i bakluckan . Märkligt vad saker får fötter ibland.
Anders sa att han hade 2 (!!) i sin bil. Hm, konstigt.
Fick visst en anmärkning på att varselljusen saknades i båda framlyktorna,men behövde ej visa upp bilen igen, bara åtgärda.
Tack o hej leverpastej.
Nästa procedur utspelade sig på Mac Donalds på utfarten mot Hudiksvall. Jag föreslog hurtigt att vi kunde köpa oss varsin hamburgare, och var på väg in på drive in uppfarten, när min pappa hejdade mig o sa att nej, parkera där o pekade åt mig var så jag inte skulle ställa mig fel, så sitter jag kvar i bilen och väntar medan du går in och handlar sa han.
Jag förklarade att man gör som så att man väljer då Drive in vägen, suck!!.
Även här visste han bäst, så naturligtvis gav jag mig, även denna gång, och gick snällt in och handlade på gammalt vis våra Mac Feast & Co, och två mellan cola över disk, av ett mäkta förvånat biträde bakom disken....!'
Måste ha trott att jag kom från en annan planet, eller aldrig bevistat donken tidigare......
Skulle till Hudiksvall och besikta min bil idag, och min pappa skulle göra mig sällskap, och vi skulle åka prick 12.00. Tyckte jag.
Han ville åka 11.45.
Sen hade vi planerat grillning i stugan ikväll, som fick ställas in pga regn o mulet.
Men imorgon äter vi suring med Anders syster och man samt pappa. Härligt.
Men det var svårt att bara somna om nu när sambon kommit hem och förvisso snarkar han inte nuförtiden då han inte röker längre,men han är uppe och springer rastlöst, går och lägger sig för att snart gå upp igen och kollar lite på morgon-nyheterna, och vädret. Viktiga rutiner detta.
Jag förstår inte varför han inte bara kan glo ut genom fönstret och snabbt konstatera att; "jaa titta solen skiner " alternativt "fan det regnar".
Nejdå det måste vara på detta sättet, och ja vad annat att göra än att försöka somna om. ...suck!
...men snart smög sig en ljuvlig kaffedoft in under näsan, och då var det ju helt kört, bara att kliva upp...skriva inköpslistan till honom, så hans ben fick springa dit dom helst ville, först till affären och sen ut till stugan, och båten och vedhögen som han oupphörligt kämpat på med hela försommaren, och diskmaskinen som måste lagas NU!
Han är verkligen duktig som få, men jag försöker få honom att vila lite när han är ledig.
Pappa anlände strax efter jag inmundigat min kaffekopp o frukostmacka., så hade nästa stressputte anlänt, fast stressig på ett annat sätt.
"Det kan ju ta längre tid upp till hudik än vad man tror" försäkrar han mig, när jag säger att det faktiskt bara max 45 minuter även när man kör lagligt och att jag VET DET för jag kör denna sträcka flera gånger i månaden i mitt jobb, så det så!
"Man ska ha god tid på sig"är hans nyvunna motto, och det där har jag inte ärvt av honom.
Btw, var just denna min mammas standardreplik, så jag vet inte varför han börjat anamma den .
Vilket fall som helst så var jag glad åt sällskapet, men regrederade mentalt när jag satte mig bakom ratten. ...
Min pappa, som en gång för ca 35 år sedan, anno 1974, övningskörde med mig under ett års tid, och mycket noggrant redan då genomförde alla tänkbara svåra manövreringar . Det var parkering i lutande p-rutor, backning i alla branta uppförsbackar som fanns i stockholmsförorterna , och alla fickparkeringar icke att förglömma. You name it,
kan nu liksom inte bara slappna av och åka med mig som en vanlig passagerare.
Vi övningskörde sedan till hudik. ......Jag satte ner foten några gånger, men insåg de facto att han vet och kan och jag, ja jag bara chansar och kör alldeles för fort, så är det att åka bil med min käre far i passagerarsätet. ;/
Besiktningen i sig gick bra, även om jag skämdes över min extremt stökiga bil och varningstriangeln gick bara inte att uppbringa, fast den alltid brukar ligga i bakluckan . Märkligt vad saker får fötter ibland.
Anders sa att han hade 2 (!!) i sin bil. Hm, konstigt.
Fick visst en anmärkning på att varselljusen saknades i båda framlyktorna,men behövde ej visa upp bilen igen, bara åtgärda.
Tack o hej leverpastej.
Nästa procedur utspelade sig på Mac Donalds på utfarten mot Hudiksvall. Jag föreslog hurtigt att vi kunde köpa oss varsin hamburgare, och var på väg in på drive in uppfarten, när min pappa hejdade mig o sa att nej, parkera där o pekade åt mig var så jag inte skulle ställa mig fel, så sitter jag kvar i bilen och väntar medan du går in och handlar sa han.
Jag förklarade att man gör som så att man väljer då Drive in vägen, suck!!.
Även här visste han bäst, så naturligtvis gav jag mig, även denna gång, och gick snällt in och handlade på gammalt vis våra Mac Feast & Co, och två mellan cola över disk, av ett mäkta förvånat biträde bakom disken....!'
Måste ha trott att jag kom från en annan planet, eller aldrig bevistat donken tidigare......
torsdag 2 juli 2009
En dags arbete denna vecka, men
det känns som om jag har arbetat 7 dar. Fy vad värmen tar på krafterna, fast det egentligen är den man går och väntar på hela långa mörka kalla vintern.
Rök ihop med Madde ikväll om en skitsak, för vi båda var egentligen bara så trötta, och till slut så började vi skratta när vi var som mest inne i en het konflikt, och insåg plötsligt att ja, nu är föreställningen slut. Bara massa missförstånd som vanligt mellan mor o dotter, som till slut blev bra, puss o kram o godnatt. Livet som tonårsmor är inte alltid det lättaste, men som tur är har jag tydligen lyckats med att fostra mina sötnosar till att bli sams, innan vi spårar ur helt o hållet. Även denna afton. Vad själva diskussionen gick ut på har jag nästan förträngt, men huvudsaken var att båda blev någorlunda nöjda i slutändan, för det mesta går det nog ut på att jag backar o ger mig, för jag avskyr alla former av bråk egentligen, men försöker in i det sista att hävda min rätt som människa, att ha egna önskemål om vad jag vill göra och inte göra...och till slut vinner den som är starkast, vilket oftast inte är jag, hopplöst svårt det där...men jag är väl svag för mina barn, och får ju ändå så mycket kärlek tillbaka på annat vis, så ibland känns det meningslöst att bråka, för sin saks skull, bara så där.....Ah, nu ska jag leta upp min säng och slänga mig i den, o gosa lite med den andra hälften som har hittat hem från storstadsdjungeln efter en veckas arbete där,, men han har nog gett upp hoppet att få sällskap för längesen. Snart semester.........3 härliga veckor........Goodnight folks ;/
Rök ihop med Madde ikväll om en skitsak, för vi båda var egentligen bara så trötta, och till slut så började vi skratta när vi var som mest inne i en het konflikt, och insåg plötsligt att ja, nu är föreställningen slut. Bara massa missförstånd som vanligt mellan mor o dotter, som till slut blev bra, puss o kram o godnatt. Livet som tonårsmor är inte alltid det lättaste, men som tur är har jag tydligen lyckats med att fostra mina sötnosar till att bli sams, innan vi spårar ur helt o hållet. Även denna afton. Vad själva diskussionen gick ut på har jag nästan förträngt, men huvudsaken var att båda blev någorlunda nöjda i slutändan, för det mesta går det nog ut på att jag backar o ger mig, för jag avskyr alla former av bråk egentligen, men försöker in i det sista att hävda min rätt som människa, att ha egna önskemål om vad jag vill göra och inte göra...och till slut vinner den som är starkast, vilket oftast inte är jag, hopplöst svårt det där...men jag är väl svag för mina barn, och får ju ändå så mycket kärlek tillbaka på annat vis, så ibland känns det meningslöst att bråka, för sin saks skull, bara så där.....Ah, nu ska jag leta upp min säng och slänga mig i den, o gosa lite med den andra hälften som har hittat hem från storstadsdjungeln efter en veckas arbete där,, men han har nog gett upp hoppet att få sällskap för längesen. Snart semester.........3 härliga veckor........Goodnight folks ;/
onsdag 1 juli 2009
Tre dagars skurande och fejande!
Nu har flyttlasset gått! Kickan har bytt adress.... nåväl , nu har hon har fått tag på en superfin lägenhet som är mindre än den förra, och som i dagarna kommer att bli nytapetserad och fräsch i båda rummen. Känns skönt mtp vilket slit det just varit med den gamla stora lägenheten hon nyss lämnat på ca 97 kvm. Det har tagit all vår kraft att tömma ur och skura av, i alla vinklar och vrår. Det var ett mastodontjobb mest på grund av den gruvligt kvava sommarvärmen som slog till rejält sista veckan. Tror det var nytt värmerekord häromkvällen, då jag hjälpte till att tvätta alla fönster som dessutom var felhängda, och definitivt inte gick att tvätta av på rätt sätt. Hade träningsvärk i lårmusklerna dagen efter, fråga mig inte hur...men har mina misstankar om att jag ådrog mig denna när jag spärrade fast mig i väggen bredvid fönstrena när jag försökte häva mig ut och tvätta så noga jag kunde. Jag är nu väldigt höjdrädd och bara tanken på att rasa ner de ca 8-10 meterna ner till gatan var hemsk.
Får väl hoppas att den nya hyresgästen är "halvblind" eller iaf inte tror att jag inte kan tvätta fönster ;/. Eller i allafall kommer att göra upptäckten själv när det är så dags att tvätta dessa nån dag.....
Nästföljande dag gick som smort, då skurade jag av spisen, och alla köksskåp och dag/kväll tre tog jag badrummet, kylen och frysen medan Kickan och Jessica tog av nästan alla golv och torkade lister och sånt, och i övrigt hjälpte alla andra till att bära ut allt som fanns i lägenheten. Så....till slut var vi klara, och senare dammsög och skurade jag och Kickan oss ut ur den sista biten, när vi till slut lyckats med med den nästintill omöjliga proceduren att få in båda katterna i varsin bur kunde köra hem dom till sin nya värld kunde vi avsluta kvällen på Mc D och få något till livs, 23.30 ca. Hämtade upp Madde som var hemma vrålförkyld, och var förskonad från all städning men ändå var hungrig.
Påföljande morgon ringde jag till Kickan, och hon hade precis gått med en nitisk hyresvärd, som gick och synade allt under luppen under besiktningen, och döm inte om min förvåning när han gjorde den fasansfulla upptäckten att jag missat en fläck utanpå skåpluckan där man vanligtvis har sophinken. Uschanemej! Vilken slarvmaja jag är...och så hade jag visst jag missat taklampan i hallen, den som satt så j-a högt upp att inte ens den längsta hade fixat detta .Typ 3,40 i takhöjd eller nåt sånt. Och toalettskåpet var inte heller förskonat, det fanns sminkfläckar kvar gudbevars,, men de gick verkligen inte ens att med starka medel skura bort.Säkert flera år gamla och ingrodda skulle jag tippa, från andra hyresgäster alltså..
....men allra värst var nog hela upplevelsen för Kickans katter Zack o Zorro, som inte förstod ett enda jota. De började verkligen få panik i blicken, när hela bohaget bokstavligt talat försvann ut genom dörren, bit för bit. De sökte nya ställen att gömma sig på, under tiden grejorna bars ut. Trots detta fenomen så är ju katter mycket nyfikna av naturen, så rädslan till trots ville de ändå vara i händelsernas centrum även om det var lite läskigt, då de inte heller är så vana med massa folk, speciellt inte sånt folk som tar hela möblemanget med sig ut när de
går, så de lyckades hitta små i deras ögon smarta ställen att gömma sig på för att ändå få vara med på ett hörn. Zorro gömde sig bakom en hatthylla så han inte skulle synas(trodde han....hehe) och Zack låg blickstilla på fönsterbrädan sista timmen, med en minst sagt skräckfylld uppsyn, och önskade nog att allt bara skulle bli som förr.
Ja, nu är hela lilla familjen på plats och har hunnit sova en natt och snart två.
Godnatt kära blogg, nu ska jag sova.
Får väl hoppas att den nya hyresgästen är "halvblind" eller iaf inte tror att jag inte kan tvätta fönster ;/. Eller i allafall kommer att göra upptäckten själv när det är så dags att tvätta dessa nån dag.....
Nästföljande dag gick som smort, då skurade jag av spisen, och alla köksskåp och dag/kväll tre tog jag badrummet, kylen och frysen medan Kickan och Jessica tog av nästan alla golv och torkade lister och sånt, och i övrigt hjälpte alla andra till att bära ut allt som fanns i lägenheten. Så....till slut var vi klara, och senare dammsög och skurade jag och Kickan oss ut ur den sista biten, när vi till slut lyckats med med den nästintill omöjliga proceduren att få in båda katterna i varsin bur kunde köra hem dom till sin nya värld kunde vi avsluta kvällen på Mc D och få något till livs, 23.30 ca. Hämtade upp Madde som var hemma vrålförkyld, och var förskonad från all städning men ändå var hungrig.
Påföljande morgon ringde jag till Kickan, och hon hade precis gått med en nitisk hyresvärd, som gick och synade allt under luppen under besiktningen, och döm inte om min förvåning när han gjorde den fasansfulla upptäckten att jag missat en fläck utanpå skåpluckan där man vanligtvis har sophinken. Uschanemej! Vilken slarvmaja jag är...och så hade jag visst jag missat taklampan i hallen, den som satt så j-a högt upp att inte ens den längsta hade fixat detta .Typ 3,40 i takhöjd eller nåt sånt. Och toalettskåpet var inte heller förskonat, det fanns sminkfläckar kvar gudbevars,, men de gick verkligen inte ens att med starka medel skura bort.Säkert flera år gamla och ingrodda skulle jag tippa, från andra hyresgäster alltså..
....men allra värst var nog hela upplevelsen för Kickans katter Zack o Zorro, som inte förstod ett enda jota. De började verkligen få panik i blicken, när hela bohaget bokstavligt talat försvann ut genom dörren, bit för bit. De sökte nya ställen att gömma sig på, under tiden grejorna bars ut. Trots detta fenomen så är ju katter mycket nyfikna av naturen, så rädslan till trots ville de ändå vara i händelsernas centrum även om det var lite läskigt, då de inte heller är så vana med massa folk, speciellt inte sånt folk som tar hela möblemanget med sig ut när de
går, så de lyckades hitta små i deras ögon smarta ställen att gömma sig på för att ändå få vara med på ett hörn. Zorro gömde sig bakom en hatthylla så han inte skulle synas(trodde han....hehe) och Zack låg blickstilla på fönsterbrädan sista timmen, med en minst sagt skräckfylld uppsyn, och önskade nog att allt bara skulle bli som förr.
Ja, nu är hela lilla familjen på plats och har hunnit sova en natt och snart två.
Godnatt kära blogg, nu ska jag sova.
tisdag 23 juni 2009
"Hej mamma, jag är redan
vaken och har ätit frukost o allt" kvittrade en röst glatt i andra änden av luren, med en snabb och förvånad följdfråga: "sov du mamma" strax därefter?! då jag efter viss möda och trötta ögon lyckats hitta mobilen som låg och trängdes bland diverse prylar på mitt sängbord.
Det var Madeleine, som är på Peace & Love festival i Borlänge., som var i andra änden.. Näärå, svarade jag med skrovlig morgonröst, och kände mig halvblind när jag försökte kisa ut genom sovrumsfönstret, där solens strålar mötte mina morgonljuskänsliga ögon.
Det var ungefär samma känsla som ur ett scenklipp från en spionthriller, där man sitter nertryckt på en stol och blir förhörd, och strålkastarlamporna ilsket stirrar mot dig ,ungefär...
dock försvann den känslan lika snabbt när jag hörde min lillgummas röst, och blev glatt förvånad över hennes nuvynna föträfflighet vad "vara uppe tidigt och äta frukost syndrom kommit ifrån, och dessutom ha orkat gått till en affär och inhandlat denna först. Men förvåningen bleknade ganska fort när jag kom till insikt om att hon faktiskt är på en festival som hon längtat till i ett år nu, alltså sedan förra året då hon också var där, och året innan också för den delen. Jag var orolig första gången och andra gången, men iår känns det liksom lite lugnare, hon har blivit äldre och klokare, och hon har många kompisar som hon tältar i närheten av, bl a några stora starka killar och det känns tryggt. Killar som jag också vet vilka de är och speciellt en som enligt henne ser henne som en "lillasyster", och det känns ju extra betryggande......;/
Det var Madeleine, som är på Peace & Love festival i Borlänge., som var i andra änden.. Näärå, svarade jag med skrovlig morgonröst, och kände mig halvblind när jag försökte kisa ut genom sovrumsfönstret, där solens strålar mötte mina morgonljuskänsliga ögon.
Det var ungefär samma känsla som ur ett scenklipp från en spionthriller, där man sitter nertryckt på en stol och blir förhörd, och strålkastarlamporna ilsket stirrar mot dig ,ungefär...
dock försvann den känslan lika snabbt när jag hörde min lillgummas röst, och blev glatt förvånad över hennes nuvynna föträfflighet vad "vara uppe tidigt och äta frukost syndrom kommit ifrån, och dessutom ha orkat gått till en affär och inhandlat denna först. Men förvåningen bleknade ganska fort när jag kom till insikt om att hon faktiskt är på en festival som hon längtat till i ett år nu, alltså sedan förra året då hon också var där, och året innan också för den delen. Jag var orolig första gången och andra gången, men iår känns det liksom lite lugnare, hon har blivit äldre och klokare, och hon har många kompisar som hon tältar i närheten av, bl a några stora starka killar och det känns tryggt. Killar som jag också vet vilka de är och speciellt en som enligt henne ser henne som en "lillasyster", och det känns ju extra betryggande......;/
söndag 21 juni 2009
Inte ett moln......?
så långt ögat kan nå....osv. Vilken härlig dag, verkligen helt underbar. Sol från morgonen till sena eftermiddagen, inte nån enda liten regnskur och ingen blåst. Nu är det fanimej sommar!
Helt otroligt skönt.
Förövrigt så åt jag en glasbit idag, eller rättare sagt höll på att svälja ner den, men som tur var hade den fastnat mellan två tänder, så jag kunde lugnt spotta ut den, men läskigt var det. Åt rester från midsommarlunchen idag, och sillburken som jag åt ur hade ett trasigt glaslock, så det hade nog kommit ner en liten flisa, och naturligtvis fick jag den i munnen. Jag såg scenariot framför mig hur jag skulle skrapa upp hela strupen uppifrån och ner till magsäcken, och när jag väl skulle b.....a ut den så skulle hela systemet vara ur funktion för all framtid, men hejdade mig i min hypokondriska villfarelse för att återgå till möjligheten, eller snarare sannolikheten om hur jag skulle ha kunnat svalt en glasbit utan att ha märkt detta, måste ju ha varit minimal, och att det faktiskt funnits människor som svalt både det ena och det andra i den vägen, och detta har ju kommit ut den s k naturliga vägen och de har överlevt, så .....ja nu känns det iallafall lite lugnare. Tror jag eh.....Jag känner mig förvisso lite "svullen" i halsen, men sambon sa att han hade ont i halsen i morse, och han har ju, såvitt jag vet, inte svalt någon glasbit......
Helt otroligt skönt.
Förövrigt så åt jag en glasbit idag, eller rättare sagt höll på att svälja ner den, men som tur var hade den fastnat mellan två tänder, så jag kunde lugnt spotta ut den, men läskigt var det. Åt rester från midsommarlunchen idag, och sillburken som jag åt ur hade ett trasigt glaslock, så det hade nog kommit ner en liten flisa, och naturligtvis fick jag den i munnen. Jag såg scenariot framför mig hur jag skulle skrapa upp hela strupen uppifrån och ner till magsäcken, och när jag väl skulle b.....a ut den så skulle hela systemet vara ur funktion för all framtid, men hejdade mig i min hypokondriska villfarelse för att återgå till möjligheten, eller snarare sannolikheten om hur jag skulle ha kunnat svalt en glasbit utan att ha märkt detta, måste ju ha varit minimal, och att det faktiskt funnits människor som svalt både det ena och det andra i den vägen, och detta har ju kommit ut den s k naturliga vägen och de har överlevt, så .....ja nu känns det iallafall lite lugnare. Tror jag eh.....Jag känner mig förvisso lite "svullen" i halsen, men sambon sa att han hade ont i halsen i morse, och han har ju, såvitt jag vet, inte svalt någon glasbit......
lördag 20 juni 2009
Maria och Johan
kom först av våra ungdomar. De hade kört från Stockholm och förväntades inte hinna anlända först. De hade Tobbe med sig, en kompis till Johan, ...Första anblicken av förmiddagshimlen på morgonen hade inte sett allför kul ut. Började med duggregn för att sedan mulna på ytterligare ....men så (?) som av ett trollslag svängde hela humlanhimlen upp och solglimtar kunde skönjas bland molnen för att slutligen dela sig och spricka upp till ett kanonfint midsommarväder, som faktiskt höll i sig hela dagen och kvällen....Tack gode Gud ;)). Vi hade ju längtat o väntat på den här dagen då hela min härliga la familia samlas för att mumsa i oss allt gott som vi tillsammans inhandlat och lagat till på allehanda sätt. Jessica o Hans anlände strax efter Maria o Johan, sen kom pappa och sist och minst Kickan och Madde som hade lånat min bil för att shoppa lite på dagen, och kanske kändes skönt för dom att slippa tjat om att skynda sig för att åka med i någon annans bil.
Åhhh vad gott det var, speciellt när solen värmde i ryggen när vi satt som bäst och åt vid långbordet som stod uppdukat. nere vid vattnet på vår brygga. Midsommarlunchen bestod av pappas specialinläggningar av strömming, som vi själva fångat, och hans hembakta limpa, både stekt och inlagd som sill, pepparlax med lyxig specialsås, rökt sik, matsjesill med gräddfil, kokta ägg och gräslök, jätteräkor, färskpotatis, kallrökt lax med hovmästarssås, painrich och ett glatt humör. Avslutades med kaffe o hembakad rabarberjpaj o marsiansås, som Anders säger ;).
Sen hade vi lite trekamp mellan matpauserna. Vi delade upp oss i tjejer mot killar, gissa vilka som vann kubben ? ;/ grabbsen...så klart.
Vi kastade även pil, och då vann vi tjejer!! (med en poäng förvisso!) Frågesporten,
den var riktigt klurig. Rena IQ-testet, ja faktiskt men vi fick iaf ihop skapligt med poäng tillsammans, kommer ej ihåg utgången av vilka som vann. Oväsentligt egentligen, viktigast att ha kul tillsammans.
Senare provade vi att skjuta med luftgevär på tomma burkar, det var också svårt eftersom mörkret börjat falla, men jag bl a lyckades träffa en burk till stormågens stora glädje! Det var som fan utbrast han!
Yxkastningen hoppade vi över. För farligt ansåg vi.När kvällningen kom fixade vi till en stor grillbuffe och sittning två var ett faktum..nu med större proportioner, grillad karre, fläskfile, halluomi o färska champisar och kokt kall fransk färskpotatissallad och goda såser m m .
Dessert var tänkt till att orka efteråt men den fick vi spara tills morgondagen, och bestod av melon, färska hallon, jordgubbar ,banan o passionsfrukt och glass o kaffe.
Man skulle kunna tro att vi bara äter när vi träffas, och ja, vi är en matälskande familj så det vore konstigt att inte nämna alla såna detaljer. Vad vore livet utan mat? ...Svaret är naturligtvis "jäkligt tråkigt.".
Vi hjälps ju åt allesammans, och då blir det roligare att umgås så klart.
Glad midsommar !!
Åhhh vad gott det var, speciellt när solen värmde i ryggen när vi satt som bäst och åt vid långbordet som stod uppdukat. nere vid vattnet på vår brygga. Midsommarlunchen bestod av pappas specialinläggningar av strömming, som vi själva fångat, och hans hembakta limpa, både stekt och inlagd som sill, pepparlax med lyxig specialsås, rökt sik, matsjesill med gräddfil, kokta ägg och gräslök, jätteräkor, färskpotatis, kallrökt lax med hovmästarssås, painrich och ett glatt humör. Avslutades med kaffe o hembakad rabarberjpaj o marsiansås, som Anders säger ;).
Sen hade vi lite trekamp mellan matpauserna. Vi delade upp oss i tjejer mot killar, gissa vilka som vann kubben ? ;/ grabbsen...så klart.
Vi kastade även pil, och då vann vi tjejer!! (med en poäng förvisso!) Frågesporten,
den var riktigt klurig. Rena IQ-testet, ja faktiskt men vi fick iaf ihop skapligt med poäng tillsammans, kommer ej ihåg utgången av vilka som vann. Oväsentligt egentligen, viktigast att ha kul tillsammans.
Senare provade vi att skjuta med luftgevär på tomma burkar, det var också svårt eftersom mörkret börjat falla, men jag bl a lyckades träffa en burk till stormågens stora glädje! Det var som fan utbrast han!
Yxkastningen hoppade vi över. För farligt ansåg vi.När kvällningen kom fixade vi till en stor grillbuffe och sittning två var ett faktum..nu med större proportioner, grillad karre, fläskfile, halluomi o färska champisar och kokt kall fransk färskpotatissallad och goda såser m m .
Dessert var tänkt till att orka efteråt men den fick vi spara tills morgondagen, och bestod av melon, färska hallon, jordgubbar ,banan o passionsfrukt och glass o kaffe.
Man skulle kunna tro att vi bara äter när vi träffas, och ja, vi är en matälskande familj så det vore konstigt att inte nämna alla såna detaljer. Vad vore livet utan mat? ...Svaret är naturligtvis "jäkligt tråkigt.".
Vi hjälps ju åt allesammans, och då blir det roligare att umgås så klart.
Glad midsommar !!
torsdag 18 juni 2009
Oh what a day, sjöng,.....ja jag minns faktiskt inte ...
och nu känner jag mig så. ....Fyfasen vilken dag detta blev. My God!
Började arbeta 07.00 och sedan var det full fart hela j-a dan. Vi hade vårt ordinarie arbetsplatsträff-möte på jobbet men ,vi som jobbar 7-16.30 får ej gå på detta.
Hade alltså en hel del att göra under förmiddagen, och em blev inte det dugg bättre. Jag och ,tack o lov, två duktiga vikarerier, styrde dock upp det hela tillsammans ...När jag så kom hem vid 16.35 tiden var det bråttomt till banken, hade bestämt möte med minstingen på 17 basst, för att hon skulle ta ut en del sparpengar till sin vecka på Peace & Love festivalen för tredje året i rad. Jag behöver inte va orolig längre, fast det är jag iaf....!! Gaaaah! Hela nästa vecka i Borlänge., bland massa fyllskallar! Usch!
Nåväl, vi nästan kastade oss in i sista momangen , på Handelsbanken, innan de stängde och skulle ta ut pengar, Det visade sig att vi var på fel bank ???!!! Det är inte sant! Tänkte jag...Men!? Jaha, inga pengar at hämta ut här, hm, konstaterade att det kanske är Swedbank du har dina besparingar på gumman, sa jag till skyddslingen...;/
Själv har jag ju Handelsbanken vet jag med bestämdhet!
Vi kutade som dårar upp till nästa bank som ligger i nästa kvarter. Joodå, där var det. Lillstumpan plockade lugnt ut sina slantar och saken var biff! Puh!
Parallellt med allt detta ringer äldsta dottern och säger att de inte kommer upp ikväll, för hennes kille mår lite dåligt o vill avvakta till morgondagen o vila lite inför långkörningen från stora staden, och strax därefter ringer näst äldsta dottern o undrar vad var och en ska ta med sig till midsommar i matväg!?
En kompis hörde av sig på sms och ville ha hjälp att handla hem mat. Hon hade inget hemma o höll på att svälta ihjäl.....Varför blev det mitt problem? Jag tvingade själv att mig säga nej. Jag kan bara inte ta på mig hur mkt som helst. En annan kompis ringde o berättade att hon köpt ny golfkärra, så nu djävl....skulle här spelas golf! Dessutom satt min gamla pappa hemma hos oss o väntade på att få leverera sin goda sill och strömming som han lagt in till oss i midsommar, och så ville han få visa sina fina kläder han köpt på rean. ....Själv har jag inte sovit mer än max två timmar natten till idag, o kände mig nu totalt slut i rutan.
Minstingen ville absolut dra iväg o handla skor o fina kläder till festivalyran som hon ska sticka iväg på tidigt på måndag morgon, direkt efter uttaget på banken, men jag orkade bara inte, så dotter nr tre nr tre i ordningen, kom och förbarmade sig över trött mor, tack o lov, lånade bilen o stack glatt iväg o shoppade med lillasyster, skönt skönt med stora barn...
Jag fixade snabbt iordning middagsmat, köttfärssås med grädde o massa vitlök förstås, o pasta, favorit bland mina barn, så när de kom hem slurpade vi i oss det mesta . Gott gott! Oh, nu börjar jag bli så trött så jag ska nog gå o slänga mig i bingen jag med, älsklingen har redan kapitulerat efter att ha visat mig de fina rhododendhron han köpt till mig i verraskningspresent, två stycken fina rosa!! Jag bliva mycket glad, för nu kan jag fullborda den fina rabatten nere vid bryggan, o när han o ena mågen murar iordning grillen blir detta komplett. Förövrigt ser jag framemot att få vara ledig i nästan 4,5 dag.
På midsommaraftonen ser jag fram emot all god mat o dryck vi ska fixa tillsammans här i stugan, o sedan grillning på kvällen, med min härliga familj mågar , O så katterna våra å, inte minst. Godnight folks!
Kärleken övervinner allt!
Började arbeta 07.00 och sedan var det full fart hela j-a dan. Vi hade vårt ordinarie arbetsplatsträff-möte på jobbet men ,vi som jobbar 7-16.30 får ej gå på detta.
Hade alltså en hel del att göra under förmiddagen, och em blev inte det dugg bättre. Jag och ,tack o lov, två duktiga vikarerier, styrde dock upp det hela tillsammans ...När jag så kom hem vid 16.35 tiden var det bråttomt till banken, hade bestämt möte med minstingen på 17 basst, för att hon skulle ta ut en del sparpengar till sin vecka på Peace & Love festivalen för tredje året i rad. Jag behöver inte va orolig längre, fast det är jag iaf....!! Gaaaah! Hela nästa vecka i Borlänge., bland massa fyllskallar! Usch!
Nåväl, vi nästan kastade oss in i sista momangen , på Handelsbanken, innan de stängde och skulle ta ut pengar, Det visade sig att vi var på fel bank ???!!! Det är inte sant! Tänkte jag...Men!? Jaha, inga pengar at hämta ut här, hm, konstaterade att det kanske är Swedbank du har dina besparingar på gumman, sa jag till skyddslingen...;/
Själv har jag ju Handelsbanken vet jag med bestämdhet!
Vi kutade som dårar upp till nästa bank som ligger i nästa kvarter. Joodå, där var det. Lillstumpan plockade lugnt ut sina slantar och saken var biff! Puh!
Parallellt med allt detta ringer äldsta dottern och säger att de inte kommer upp ikväll, för hennes kille mår lite dåligt o vill avvakta till morgondagen o vila lite inför långkörningen från stora staden, och strax därefter ringer näst äldsta dottern o undrar vad var och en ska ta med sig till midsommar i matväg!?
En kompis hörde av sig på sms och ville ha hjälp att handla hem mat. Hon hade inget hemma o höll på att svälta ihjäl.....Varför blev det mitt problem? Jag tvingade själv att mig säga nej. Jag kan bara inte ta på mig hur mkt som helst. En annan kompis ringde o berättade att hon köpt ny golfkärra, så nu djävl....skulle här spelas golf! Dessutom satt min gamla pappa hemma hos oss o väntade på att få leverera sin goda sill och strömming som han lagt in till oss i midsommar, och så ville han få visa sina fina kläder han köpt på rean. ....Själv har jag inte sovit mer än max två timmar natten till idag, o kände mig nu totalt slut i rutan.
Minstingen ville absolut dra iväg o handla skor o fina kläder till festivalyran som hon ska sticka iväg på tidigt på måndag morgon, direkt efter uttaget på banken, men jag orkade bara inte, så dotter nr tre nr tre i ordningen, kom och förbarmade sig över trött mor, tack o lov, lånade bilen o stack glatt iväg o shoppade med lillasyster, skönt skönt med stora barn...
Jag fixade snabbt iordning middagsmat, köttfärssås med grädde o massa vitlök förstås, o pasta, favorit bland mina barn, så när de kom hem slurpade vi i oss det mesta . Gott gott! Oh, nu börjar jag bli så trött så jag ska nog gå o slänga mig i bingen jag med, älsklingen har redan kapitulerat efter att ha visat mig de fina rhododendhron han köpt till mig i verraskningspresent, två stycken fina rosa!! Jag bliva mycket glad, för nu kan jag fullborda den fina rabatten nere vid bryggan, o när han o ena mågen murar iordning grillen blir detta komplett. Förövrigt ser jag framemot att få vara ledig i nästan 4,5 dag.
På midsommaraftonen ser jag fram emot all god mat o dryck vi ska fixa tillsammans här i stugan, o sedan grillning på kvällen, med min härliga familj mågar , O så katterna våra å, inte minst. Godnight folks!
Kärleken övervinner allt!
tisdag 16 juni 2009
Mess with the best - die with the rest
Så var det äntligen slut på den här dagen .....och tidsoptimist som jag är så har jag ändå inte vett att komma i säng även denna afton..... man skulle kunna tro att jag är allergisk mot att sova i min egen säng, men så är absolut inte fallet. Det vet jag med bestämdhet för på morgonsidan kan jag nämligen sova hur länge som helst. Inte normalt för min ålder kanske, för jag är ju en halvgammal människa, och förväntas vara trött på kvällen och borde rimligtvis gå och lägga mig skapligt, sådär vid 22-tiden som många vuxna människor gör, och gå upp tidigt kanske runt 6-tiden, Jaa, så ska det vara !
Men nu är det så att jag är en B-människa, basta!
Så......så är icke fallet med mig. Komma i säng tidigt existerar överhuvudtaget inte i min hjärna. Herrregud, jag arbetar ju till sena kvällen, så när skulle jag i såfall idka fritid???
Och... nej, jag har ingen aning om hur det gick till, men jag har alltid varit en nattuggla, och jag kan inte skylla något speciellt. Jo jag minns att min mamma berättade att jag föddes 01.30 på natten, det är kanske därför ...skitsamma. Jag får just ingenting ur händerna tidigt på mornarna i allafall, men det är väl inte meningen att alla kan vara lika effektiva hela tiden, för då skulle aldrig skiftarbetet ha uppfunnits . Alltså finns det A och B människor för att båda sorterna behövs, fast inte samtidigt. Där har vi en bra anledning att vi B-människor hela tiden ska slippa behöva ursäkta oss för att vi är sjusovare. Jag har fått försvara mig många gånger, till flertalet vänner, som nog anser att dom är så präktiga när dom studsar upp i ottan, glatt sätter på hurran och har hunnit stryka en tvätt, skurat taket med tandborste och bytt alla lakan i familjens alla fem sängar innan klockan slagit åtta, därefter gått minst en mil med familjens hund för att sedan fortsätta gå till sitt heltidsarbete och där göra sitt bästa i minst åtta timmar, för att sedan gå hem och stupa i säng klockan 21 senast, alternativt somna i soffan mitt i nån film. Nää, min vakna tid är faktiskt lika viktig som min sovande, och sedan spelar det väl egentligen ingen som helst roll när man sover, alltså vilken tid på dygnet, huvudsaken att man får sina sömntimmar tillgodosedda på något sätt.
Men nu är det så att jag är en B-människa, basta!
Så......så är icke fallet med mig. Komma i säng tidigt existerar överhuvudtaget inte i min hjärna. Herrregud, jag arbetar ju till sena kvällen, så när skulle jag i såfall idka fritid???
Och... nej, jag har ingen aning om hur det gick till, men jag har alltid varit en nattuggla, och jag kan inte skylla något speciellt. Jo jag minns att min mamma berättade att jag föddes 01.30 på natten, det är kanske därför ...skitsamma. Jag får just ingenting ur händerna tidigt på mornarna i allafall, men det är väl inte meningen att alla kan vara lika effektiva hela tiden, för då skulle aldrig skiftarbetet ha uppfunnits . Alltså finns det A och B människor för att båda sorterna behövs, fast inte samtidigt. Där har vi en bra anledning att vi B-människor hela tiden ska slippa behöva ursäkta oss för att vi är sjusovare. Jag har fått försvara mig många gånger, till flertalet vänner, som nog anser att dom är så präktiga när dom studsar upp i ottan, glatt sätter på hurran och har hunnit stryka en tvätt, skurat taket med tandborste och bytt alla lakan i familjens alla fem sängar innan klockan slagit åtta, därefter gått minst en mil med familjens hund för att sedan fortsätta gå till sitt heltidsarbete och där göra sitt bästa i minst åtta timmar, för att sedan gå hem och stupa i säng klockan 21 senast, alternativt somna i soffan mitt i nån film. Nää, min vakna tid är faktiskt lika viktig som min sovande, och sedan spelar det väl egentligen ingen som helst roll när man sover, alltså vilken tid på dygnet, huvudsaken att man får sina sömntimmar tillgodosedda på något sätt.
måndag 15 juni 2009
Idag har jag agerat
arbetsförmedlare, försäljare, trösterska, matdistributör, klädinsamlare, kattinropare, husspekulant, och sent om sider författare, men dessutom haft en "helledig" dag. Ja det ni!
För att få en snabb resume av dagens skörd i mina livsbestyr och vad som kan hända där i min lilla värld då jag förväntas vara ledig och ta det lugnt, vill jag bara i förbifarten nämna alternativt översätta ovanstående.
Förstnämnda innebar att jag började med att ringa och kolla att den arbetssökande tjejen över huvudtaget var vaken för avhämtning i sitt hem av mig strax innan 12 idag. Jag hade nämligen lovat att kunna fixa ett extrajobb åt henne på en restaurang i staden. Sagt och gjort. Jag hämtade henne strax före 12 , och vi gick till restaurangen, och tog en fika och surrade en stund med själva ägaren och överenskoms att min lilla skyddsling kunde få börja redan på lördag denna vecka, ett tvåtimmarspass för att känna på hur det var. Toppen! Och medan vi satt där som bäst och fikade dök en gammal bekant i musiksammanhang upp o jag passade då på att fråga om de inte var intresserade av att köpa ett PA-system som min yngsta dotter hade till salu?! Jomenvisst lät detta intressant och mailadress skulle finnas att tillgå på hans facebook. Hem o skicka mail. Så!
Nästa ämbete gjorde sig av sig själv, då min gamle far kom hem till mig, djupt bedrövad av att en kär vän just avlidit, och han var mycket ledsen. Jag tröstade så gott jag kunde för stunden. Därefter gjorde jag en faktiskt mycket god flunch/middag till mig och yngsta dottern bestående av grillade kycklinglår på tomat/lök/vitlök/squaschbädd och ris på arabiskt vis, mycket gott. Detta berättade jag för näst yngsta dotterna och frågade om hon ville ha? Njae hon skulle jobba över, men en matlåda vore inte så dumt, och senare kom hon på att hon nog iaf var hungrig när hon skulle jobba ända till sent på kvällen, så jag fick ju gärna komma dit med maten om jag orkade, sagt o gjort igen, jag plockade ihop en portion och begav mig till hennes arbete och distribuerade denna. Nån stund senare ringde dotter nummer två i ordningen och om jag ändå hade vägarna förbi kunde jag komma och hämta kläder som hon rensat ur sin garderob (jag behöver nästan aldrig köpa kläder....)Det var inte måttligt vilken stor garderob hon måste ha....fått. Jag själv berikades med x antal fina koftor, toppar och jeans som nästan var nya, och resterande kunde jag få ta med mig till mitt jobb och dela ut där, tacksamt eftersom jag arbetar med ungdomar som är i behov av sådana tillskott. Senare på kvällen åkte jag och minstingen ut till stugan och tittade till våra kära kattpojkar, och därefter gjorde vi en tripp till ett nybyggt hus för att få lite inspiration till det som ska startas med till hösten, nämligen bygga nytt hus ute vid min killes stuga....för att så småningom bo permanent i. Därefter åkte vi till morfar och drack te och åt en macka för att sedan åka hem och sätta mig vid datorn.....Godnight folks!!!
För att få en snabb resume av dagens skörd i mina livsbestyr och vad som kan hända där i min lilla värld då jag förväntas vara ledig och ta det lugnt, vill jag bara i förbifarten nämna alternativt översätta ovanstående.
Förstnämnda innebar att jag började med att ringa och kolla att den arbetssökande tjejen över huvudtaget var vaken för avhämtning i sitt hem av mig strax innan 12 idag. Jag hade nämligen lovat att kunna fixa ett extrajobb åt henne på en restaurang i staden. Sagt och gjort. Jag hämtade henne strax före 12 , och vi gick till restaurangen, och tog en fika och surrade en stund med själva ägaren och överenskoms att min lilla skyddsling kunde få börja redan på lördag denna vecka, ett tvåtimmarspass för att känna på hur det var. Toppen! Och medan vi satt där som bäst och fikade dök en gammal bekant i musiksammanhang upp o jag passade då på att fråga om de inte var intresserade av att köpa ett PA-system som min yngsta dotter hade till salu?! Jomenvisst lät detta intressant och mailadress skulle finnas att tillgå på hans facebook. Hem o skicka mail. Så!
Nästa ämbete gjorde sig av sig själv, då min gamle far kom hem till mig, djupt bedrövad av att en kär vän just avlidit, och han var mycket ledsen. Jag tröstade så gott jag kunde för stunden. Därefter gjorde jag en faktiskt mycket god flunch/middag till mig och yngsta dottern bestående av grillade kycklinglår på tomat/lök/vitlök/squaschbädd och ris på arabiskt vis, mycket gott. Detta berättade jag för näst yngsta dotterna och frågade om hon ville ha? Njae hon skulle jobba över, men en matlåda vore inte så dumt, och senare kom hon på att hon nog iaf var hungrig när hon skulle jobba ända till sent på kvällen, så jag fick ju gärna komma dit med maten om jag orkade, sagt o gjort igen, jag plockade ihop en portion och begav mig till hennes arbete och distribuerade denna. Nån stund senare ringde dotter nummer två i ordningen och om jag ändå hade vägarna förbi kunde jag komma och hämta kläder som hon rensat ur sin garderob (jag behöver nästan aldrig köpa kläder....)Det var inte måttligt vilken stor garderob hon måste ha....fått. Jag själv berikades med x antal fina koftor, toppar och jeans som nästan var nya, och resterande kunde jag få ta med mig till mitt jobb och dela ut där, tacksamt eftersom jag arbetar med ungdomar som är i behov av sådana tillskott. Senare på kvällen åkte jag och minstingen ut till stugan och tittade till våra kära kattpojkar, och därefter gjorde vi en tripp till ett nybyggt hus för att få lite inspiration till det som ska startas med till hösten, nämligen bygga nytt hus ute vid min killes stuga....för att så småningom bo permanent i. Därefter åkte vi till morfar och drack te och åt en macka för att sedan åka hem och sätta mig vid datorn.....Godnight folks!!!
söndag 14 juni 2009
Idag har vi varit på Albertina fiskerestaurang med delar av familjen, och ätit trerätters skolavslutningsmiddag för min yngsta dotter som varit grymt duktig i skolan, under sitt första år på gymnasiet. Grattis gumman! Hoppas de följande två blir lika bra, det tror jag de blir....;D
Skulle varit på en sådan tillställning i fredags, men då jobbade jag, och i lördagsnatt ävenså, så det fick bli en försenad slags skolavslutning, men det gick ju bra, så det så. Snart är det midsommar,men det ser ut som det ska bli regn hela helgen, sååååååååååååå boooooooooooring! Vi får duka inne med långbord i det lilla huset, hejåhå! Men "finns det hjärterum så finns det stjärterum" har jag bestämt hört mig själv trumpeta ut så många gånger, så även nu inför denna efterlängtade familjetillställning. Vi får kanske några solglimtar, så vi kan få andas sjöbris ettag iaf, hoppas på det.
Förlossningar
som tv-underhållning är inte något som hör till mina favoritprogram, men har ju gått igenom fyra egna så man är ändå lite intresserad av att veta hur det går till nuförtiden. Det värsta var att det nästan slutade i känslokatastrof,...usch vad blödig jag är.....och mindes naturligtvis en massa fina stunder, när man själv låg på denna födslobrits och bara ville att det skulle bli klart någon gång, så man fick skåda underverket ;) . Starka känslor detta framkallar, när man t o m sitter och hulkar till andras förlossningar.... och minns sina egna. Tur att jag var ensam hemma. Hade egentligen laddat för en ensamkväll framför tv:n med en kopp te, min bärbara PC i knät, och tänkte liksom både chatta, skriva lite på min blogg och kolla på tv;n i godan ro, INNAN jag lyckades ratta in denna födslokanal. Den var norsk TV tror jag, o de var tre olika slags födslosituationer som visades, så det var mycket spännande samtidigt som det var känslossamt..och på slutet kom det in en ung tjej o kille, och när hon fick en svår värk och ropade på sin mamma, kände jag att det var dags att stänga av..... det blev för starkt.
fredag 12 juni 2009
Regnet har
äntligen upphört, så skönt att höra fågelkvittret igen, även om detta ljud vissa mornar inte hör till mina favoritljud, i allafall inte måsarns skrik när man försöker sova. ut någon morgon.
Bra att saker ibland förändras så man uppskattar och saknar såna ljud man andra dagar nästan blir galen på ;) .
Det monotona regnandet som alternativ tar ju verkligen på krafterna. Enda fördelen är att man ofta får nåt gjort hemma. Städa ur sitt gamla liv ur garderoberna och förnya dem till exempel.
Kylskåpet hade inte sett röken av en tvättlapp sen.....usch jag minns inte. Vill inte minnas, alltid något annat som ska göras först så sådant pyssel kommer på skam. Fyskäms, folk kan ju tro att jag är lortaktig, men jag vet ju varför saker o ting inte alltid blir fixade i rätt ordning.
Prioritera, det är mitt förnamn. Fel är antagligen efternamnet ;/
Sitter i stugan och filosoferar.....vi ska bygga nytt hus, först tänkte vi bygga om det gamla men nu lutar det mest åt att bygga helt nytt och spara det gamla lilla huset på 30 kvm och och alla minnen från förr. Dock inte mina, men jag förstår sånt..... Fasen, jag är nog en riktig drömmare....
Det är mycket nu.
Bra att saker ibland förändras så man uppskattar och saknar såna ljud man andra dagar nästan blir galen på ;) .
Det monotona regnandet som alternativ tar ju verkligen på krafterna. Enda fördelen är att man ofta får nåt gjort hemma. Städa ur sitt gamla liv ur garderoberna och förnya dem till exempel.
Kylskåpet hade inte sett röken av en tvättlapp sen.....usch jag minns inte. Vill inte minnas, alltid något annat som ska göras först så sådant pyssel kommer på skam. Fyskäms, folk kan ju tro att jag är lortaktig, men jag vet ju varför saker o ting inte alltid blir fixade i rätt ordning.
Prioritera, det är mitt förnamn. Fel är antagligen efternamnet ;/
Sitter i stugan och filosoferar.....vi ska bygga nytt hus, först tänkte vi bygga om det gamla men nu lutar det mest åt att bygga helt nytt och spara det gamla lilla huset på 30 kvm och och alla minnen från förr. Dock inte mina, men jag förstår sånt..... Fasen, jag är nog en riktig drömmare....
Det är mycket nu.
torsdag 11 juni 2009
Förövrigt så
har jag haft en ganska bra idag. Var ut med ett gäng ungdomar på mitt jobb under eftermiddagen och käkade på restaurang, en slags skolavslutning inför sommarlovet. Det var i allafall mycket trevligt och gott. Tror våra ungdomar uppskattade maten också. Vi åt olika maträtter allihopa, och naturligtvis avslutade vi med kaffe cappucino några av oss i af och glass i stora lass. Mums fillibabba!
Trött o sliten...........
Slö slapp och likgiltig, precis så känner jag mig just nu ungefär som en av mina fyrbenta söner Neo här på bilden. Tror inte det är normalt att vi människor ska arbeta så mycket och så länge som vi gör nuförtiden.. speciellt inte nu när man är mitt i livet, som jag. Fasen man kör ju slut på sig innan man hinner komma upp i en aktningsvärd ålder, då den rättmätliga tiden är inne för vila. Livets reela after work så att säga.Vad är det som får en att kliva upp i den tidiga ottan för att skynda sig till jobbet, som man förvisso tycker väldigt mycket om, i allafall själva meningen med det....Ja inte är det lönen som drar....i vår kommun där man är underbetald så det skriker om det. Inte har jag nån större lust att flytta heller, fast detta i sig skulle vara en god gärning för arbetsklimatet i övrigt i vår lilla stad. Ge plats åt de yngre, så ska det vara. Nej det är bara att inse att man valt fel yrke när det gäller att bli rik på sitt arbete. Det är märkligt egentligen hur det faktiskt kan löna sig bättre att jobba som pappersvändare än att göra livet lite drägligare för människor som mår dåligt på olika sätt.
Vem f-n har bestämt att det ska vara så? Jag bara undrar....
onsdag 10 juni 2009
Denna dagen....ett liv!
....varför börjar alla dagar med en rivstart när jag egentligen planerar mitt uppvaknade så föredömligt .... om jag t ex börjar 7.00 så då ska mobilen spela sin trudelutt 5.30 så jag hinner snooza några gånger för att sedan hinna duscha, klä mig och fixa en bra frukost, och äta i lugn o ro. Läsa tidningen är ett måste. Varför i h-e blir det aldrig som man tänkt......
Lika är det med träningen som jag bestämt att jag ska börja med, hela tiden.
Gud vad jag tränar - i mina tankar....
Förstår inte vad det är som gör att allt annat tar upp all min tid så mycket att det inte blir en chans över till att komma ut på en cykeltur eller ens en liten ynka promis???
Eller prioriterar jag för annat så jag "slipper" cykla eller träna?
Så kan det oxå vara, hm måste bättra mig.
Jag som vill hinna så mycket men aldrig får nåt gjort som jag tänkt, iallafall inte i rätt ordning, vad fasen är det för fel....största felet är att man alltid är för trött, som nu sitter jag här, mitt i natten och inte kan komma i säng.
Lika är det med träningen som jag bestämt att jag ska börja med, hela tiden.
Gud vad jag tränar - i mina tankar....
Förstår inte vad det är som gör att allt annat tar upp all min tid så mycket att det inte blir en chans över till att komma ut på en cykeltur eller ens en liten ynka promis???
Eller prioriterar jag för annat så jag "slipper" cykla eller träna?
Så kan det oxå vara, hm måste bättra mig.
Jag som vill hinna så mycket men aldrig får nåt gjort som jag tänkt, iallafall inte i rätt ordning, vad fasen är det för fel....största felet är att man alltid är för trött, som nu sitter jag här, mitt i natten och inte kan komma i säng.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
.jpg)
