Semestern börjar

lida mot sitt slut. .....förstår inte att det går så fort på slutet vareviga år. Tycker precis att den just börjat men så är det dags att börja jobba snart igen. Suck! Ett helt år till nästa....Har förvisso dagar kvar att ta ut och ska faktiskt vara mer semesterledig i slutet av augusti då det bland annat är lyskväll här i skärgården, nåt man helst inte vill missa. Tradition.

Vi har ju faktiskt hunnit med en hel del under de här tre veckorna. Många fina grillkvällar har avnjutits i goda vänner och närmaste familjens sällskap. Vi är ganska tajta i min familj. Oftast så rings det runt och kollas vilka som ska vara med och äta, och om vi ska grilla och vad. Nästa steg är vem som handlar.. .påminner till en början mycket om en polsk riksdag men resultatet blir till slut alltid lika bra. Vi är duktiga på att laga mat allihopa, så det blir automatiskt halva nöjet, att snickra ihop själva käket. Ett glas vin på diksbänken är obligatoriskt till den som kockar. Stämningshöjande och avslappnande. Mat ska lagas med kärlek och smakar mycket bättre när man är många har alltid varit min mors motto, och det har jag nog ärvt. Det är faktiskt ett under att jag och min storebror inte rullar fram med tanke på att vi ätit jämt, tycker jag. Min mamma började alltid ett samtal med "är ni hungriga?" alternativt "har ni ätit" och när vi åt sa hon alltid "ät, det finns". Det där där något som jag också anammat och ibland känns som om min barndom går i repris.

Det lustiga är att mina döttrar håller på att bli likadana, kanske inte Madeleine än. Hon är ju bara 17. Hon blir snarare irriterad om jag tjatar om mat. Hon påpekar att hon faktiskt inte är någon liten 3-åring som inte fattar något själv och inte svälter ihjäl om inte jag matar henne oavbrutet.. Paradoxalt nog kan hon ringa och fråga "jaha, vad hade du tänkt att jag skulle äta då" ibland när jag för ovanlighetens skull inte har hunnit med att fylla upp kylskåpet hemma i stan när vi är i stugan och hon bor i stan....så det där med 3 år ...jaa jag vet inte jag..

Små barn små bekymmer.....

Den här sommaren har hon och jag faktiskt hunnit med att gå ut och äta mat på restaurang ett par omgångar, och det har har varit uppskattat varenda gång. Det är inte så ofta bara hon och jag gör någonting tillsammans men ibland händer det även om vi "bara äter" . Det blir ju lite tid över för annat också som till exempel mor-dotter-snack. Ibland vill hon att vi ska göra nåt tillsammans men då kan hon komma och säga till mig fem timmar innan, och jag vill ha lite framförhållning säger jag till henne. Hon hatar ordet planering när jag försöker förklara att vi kanske kan sätta oss ner och fundera ut nåt vi kan hitta på att göra eller åka till, men då säger hon bara att vi vill så olika saker så det är ingen ide ens.

Hon är ju yngst, och mest påpassad såklart. Har ju inte haft lika mycket tid med med hennes äldre systrar en och en alltså, när de var yngre, att göra någonting tillsammans. Det har alltid varit hela familjen på sommarlovssemester i gula huset hos mormor och morfar och sol och bad vid Djupvikskajen...och åka båt med morfar o mormor och äta god mat, en mycket uppskattad företeelse även för Madde när hon var liten, och egentligen ganska lyxigt att ha haft tillgång till ett sommarhus alldeles gratis.

Men nej, mina barn har väl inte precis lidit någon nöd...tror jag. Jag tror och vet att dom tycker att jag har varit en relativt hyfsad morsa som försökt gjort mitt bästa.....

Men som sagt så är vi mycket tillsammans nu och jag tror inte dom tänker på sånt, utan detta är sånt som jag själv kan ägna en och annan tanke åt ibland.... och ha nåt slags dåligt samvete, antagligen helt i onödan..