5 år in memorian , min kära lilla mamma.....

Jag kommer ihåg denna hemska dag, som om det vore igår....det är inget kul minne den dagen då min mamma dog för exakt fem år sedan. Jag tänker ofta på henne varje dag. Ibland är det nära att jag ringer för att berätta om nåt jag eller tänker be henne leta fram ett recept som bara hon har...Ja det är märkligt hur man kan sakna en människa så himla mycket så det gör ont, det känns så overkligt..

Att vara mamma innebär så enormt mycket och det märker jag särskilt nu när jag själv är mamma och har facit i hand.

Min mamma var en stark , vacker och duktig kvinna, men det hade hon inte alltid orkat ha varit. Hon fick vara med om många tråkigheter redan som liten flicka, och när hon var fem år blev min mormor sjuk, och låg på lasarett och mamma fick klara sig mycket utan henne under långa perioder. Min morfar var sjöman men hade slutat med detta och stannade hemma då min mamma föddes, men det var ändå skillnad på dentiden at vara man och ta hand om små barn, mamma hade två äldre bröder också.

Som 19-åring fick hon tbc på ena lungan, opererades 1948 som den första personen i Sverige, och överlevde med knappa marginaler. Hon fick gå och gasa lungan, som hon uttryckte det, under lång tid efteråt.

Samtidigt var hon gravid med min storebror som föddes 1949, när han kom ut fick inte ta hem honom utan de första åtta månaderna tog en sjuksköterska hem honom till sig, och ville behålla honom då hon inte hade några egna barn. Detta var inte lätt för min mamma som fick kämpa hårt och samtidigt vara svag av sjukdom, men till slut fick hon iallafall hem honom.

Han var ju hennes kött och blod, och min mamma har alltid kämpat hårt för oss barn, även denna gång.

Många av de andra som låg på samma sjukhem som min mamma på Söderby sjukhem, dog som flugor runt henne, men nån klarade sig och hon höll kontakten med dom i hela sitt liv..

Mina föräldrar gifte hon sig när hon väntade barn.

Sju år senare bar hon gravid igen, och då började allt om igen. Jag föddes men calmettvaccineringen tog inte så bra, så jag fick inte tas hem utan fick bo i tre månader på ett barnhem, på grund av detta.Ännu en gång måste hon åka hem utan barn från BB. Men den här gången gällde det bara vem som skulle få åka hem, jag eller hon....på grund av att calmetten inte tog, och min storebror väntade ju hemma på henne, jag var bara tre månader, och fattade inte så mycket utan fick stanna kvar men min pappa åkte och hälsade på mig där under tiden..

Efter allt detta min mamma gått igenom redan som ung kvinna, gjorde att hon byggde hon upp ett så starkt försvar inom sig som blev sammanlänkande för släkten. Mamma var den som såg till att alla höll ihop och förenade de som inte var lika nogräknade som hon med sånt.

Hon tänkte jämt på alla människor runt omkring henne, och hade alltid tid för alla och en var. Ställde upp i ur och skur och det fanns alltid tid för en kopp kaffe och nybakt sockerkaka eller en bit mat.

Mammas valspråk var alltid "är du hungrig" eller " det finns " och då menade hon naturligvis nåt att äta! Vi skojade ofta om det och så blev nästan som ett kärleksfullt skällsord från oss, men för henne betydde det så mycket mer......

nån slags trygghet eller kärlek från hennes sida.

Det var viktigt för min mamma att alla trivdes och fick äta sig mätta och belåtna.

Min mamma var hjälpsam mot gud och alla människor. Jag minns att hon tillbringade åtskilliga timmar i skogen och plockade lingon och blåbär hela höstarna och delade ut till alla sina vänner och bekanta. Kantareller likaså. Många gånger kokade hon både lingonsylt och vinbärssaft så vi fick färdigt att bara ta hem.

Mamma älskade att gå i skogen och detta i kombination med hennes givmildhet och naturintresse, blev att hon gav bort mycket av det hon plockade.

Hon tvekade aldrig att var barnvakt eller ställa upp ekonomiskt om det gällde oss eller sina vänner.

Maten var en av hennes många sätt att visa att hon älskade oss så mycket och brydde sig om oss....Borden stod alltid dukade när vi kom och för alla som hälsade på.

Så skulle det vara.

Ingen skulle gå hem från henne och vara hungrig.

och nu är hon inte längre kvar i livet med oss men min mamma kommer alltid att finnas kvar inom mig så länge som jag lever.

Älskar och saknar dig så mycket du finaste lilla mamma .........den allra bästa mamma man någonsin kunde ha.