Fin middag på fin krog.

Varit och ätit fin middag med Jessica Hans och Kickan på Växbo Krog ikväll. Supergott förutom min regnbåge som inte var så god som jag tänkte mig men gick i, iaf hälften,, men smaken är som baken. Jag tog däremot en förrätt med olika sillsorter och strömming och gott bröd, västerbottenkräm och massa annat jokselimoks. Som varmrätt regnbåge, potatis och morotskaka och hummersås med saltgurka och fänkål som tillbehör.. Kickan och Jessica åt Gösfile, färskpotatis som var som i en slags rulle och goda såser till m m. Hans åt kött, sås totatisgratäng med mögelost i och massa andra olika finesser till, vet ej vad det hette men såg gott ut. Tjejerna tog glass och blandade frukter och choklad o kaffe, jag en cappucino o Hans var mätt o nöjd. Vi var mycket nöjda med serveringen och blev väldigt trevligt bemötta. Bra perwsonal och fint ställe förövrigt. Puss kram o godnatt.

Skogens guld

är här igen! Gud vilken avkoppling det är att bara strosa runt planlöst i skogen och plocka de vackert gula kantisarna. Var ut med kusin Lena i förra veckan en dag och dagen efter med min tjejkompis Åsa. Vi hittade ungefär lika många litrar båda gångerna. Helt underbart. Och fler blir det, hela långa eftersommaren och på höstkanten övergår vi till att sorglöst leta efter trumpet och trattisar. Hoppas hinna med många svängar i skogen med Maggan, ´min gamla bästis,som under sommartid befinner sig på Gotland och sliter med sitt glasscafe....Fast jag tror hon tycker det är ganska roligt annars skulle hon inte hålla på. Tråkigt att jag inte har åkt och hälsat på, men det får väl bli nästa sommar. 3 veckor går sååååååå fooooooort.

Semestern börjar

lida mot sitt slut. .....förstår inte att det går så fort på slutet vareviga år. Tycker precis att den just börjat men så är det dags att börja jobba snart igen. Suck! Ett helt år till nästa....Har förvisso dagar kvar att ta ut och ska faktiskt vara mer semesterledig i slutet av augusti då det bland annat är lyskväll här i skärgården, nåt man helst inte vill missa. Tradition.

Vi har ju faktiskt hunnit med en hel del under de här tre veckorna. Många fina grillkvällar har avnjutits i goda vänner och närmaste familjens sällskap. Vi är ganska tajta i min familj. Oftast så rings det runt och kollas vilka som ska vara med och äta, och om vi ska grilla och vad. Nästa steg är vem som handlar.. .påminner till en början mycket om en polsk riksdag men resultatet blir till slut alltid lika bra. Vi är duktiga på att laga mat allihopa, så det blir automatiskt halva nöjet, att snickra ihop själva käket. Ett glas vin på diksbänken är obligatoriskt till den som kockar. Stämningshöjande och avslappnande. Mat ska lagas med kärlek och smakar mycket bättre när man är många har alltid varit min mors motto, och det har jag nog ärvt. Det är faktiskt ett under att jag och min storebror inte rullar fram med tanke på att vi ätit jämt, tycker jag. Min mamma började alltid ett samtal med "är ni hungriga?" alternativt "har ni ätit" och när vi åt sa hon alltid "ät, det finns". Det där där något som jag också anammat och ibland känns som om min barndom går i repris.

Det lustiga är att mina döttrar håller på att bli likadana, kanske inte Madeleine än. Hon är ju bara 17. Hon blir snarare irriterad om jag tjatar om mat. Hon påpekar att hon faktiskt inte är någon liten 3-åring som inte fattar något själv och inte svälter ihjäl om inte jag matar henne oavbrutet.. Paradoxalt nog kan hon ringa och fråga "jaha, vad hade du tänkt att jag skulle äta då" ibland när jag för ovanlighetens skull inte har hunnit med att fylla upp kylskåpet hemma i stan när vi är i stugan och hon bor i stan....så det där med 3 år ...jaa jag vet inte jag..

Små barn små bekymmer.....

Den här sommaren har hon och jag faktiskt hunnit med att gå ut och äta mat på restaurang ett par omgångar, och det har har varit uppskattat varenda gång. Det är inte så ofta bara hon och jag gör någonting tillsammans men ibland händer det även om vi "bara äter" . Det blir ju lite tid över för annat också som till exempel mor-dotter-snack. Ibland vill hon att vi ska göra nåt tillsammans men då kan hon komma och säga till mig fem timmar innan, och jag vill ha lite framförhållning säger jag till henne. Hon hatar ordet planering när jag försöker förklara att vi kanske kan sätta oss ner och fundera ut nåt vi kan hitta på att göra eller åka till, men då säger hon bara att vi vill så olika saker så det är ingen ide ens.

Hon är ju yngst, och mest påpassad såklart. Har ju inte haft lika mycket tid med med hennes äldre systrar en och en alltså, när de var yngre, att göra någonting tillsammans. Det har alltid varit hela familjen på sommarlovssemester i gula huset hos mormor och morfar och sol och bad vid Djupvikskajen...och åka båt med morfar o mormor och äta god mat, en mycket uppskattad företeelse även för Madde när hon var liten, och egentligen ganska lyxigt att ha haft tillgång till ett sommarhus alldeles gratis.

Men nej, mina barn har väl inte precis lidit någon nöd...tror jag. Jag tror och vet att dom tycker att jag har varit en relativt hyfsad morsa som försökt gjort mitt bästa.....

Men som sagt så är vi mycket tillsammans nu och jag tror inte dom tänker på sånt, utan detta är sånt som jag själv kan ägna en och annan tanke åt ibland.... och ha nåt slags dåligt samvete, antagligen helt i onödan..

STOCKHOLM HERE WE COME

Vad mycket man hinner med om man skyndar sig, tänkte jag förvånat när jag tillsammans med Anders, som gick i bräschen, hann åka till huvudstaden på ca 3 timmar, sätta av Madde på Centralstation vid 13-tiden, eftersom hon skulle till Niklas i Norge, och vi skulle till Tessan, min barndomskompis, för att dumpa vårt bagage, för att få kinesa hos henne en natt. Vi hade som mål att åka till Husmässan i Botkyrka medans hon arbetade, och sedan gå ut o äta med henne på kvarterets pizzeria i Skarpnäck på kvällskvisten när hon slutat.

Väl framme hos Tess, fick vi vegetarisk lasagne, kyckling korv o sallad, när vi kom , jättegott. Kaffe o hembakt sockerkaka på detta. Hon kan hon !!
Sen stack hon iväg o jobbade o vi stack iväg, med gps:en inställd mot Botkyrkabacken, vilket visade sig vara ett rent h-e att hitta, alltså till själva Husmässan. Fick ringa storebror som bor i Rönninge, och få vägbeskrivning eftersom vi då redan åkt fram och åter ett antal gånger och till slut hamnat utanför Botkyrka kyrka. Det var lögn att följa gps:en nu.
Han sa lugnt: " jomen få se nu, det ligger nog i Fittja, hm....få se....jo åk si och så, alltså tillbaka till därifrån ni nyss varit två ggr och sväng sedan dit o dit" o så vips, naturligtvis med honom kvar i luren, var vi framme.

Det var inte så mycket klart då vi äntligen kom fram,men vi hann iallafall gå in i ett hus som vi tyckte såg intressant ut, och kolla runt lite. En lite väl nitisk säljare var på plats och han berättade allt och lite till om hur och var och när man kan bygga si och så, och det skulle kosta bla bla bla 1,7 mille ( hick!!) och det skulle bli såååååååååå fiiiiiiint och det skulle vara så och så och bla bla bla osv....Ja, vi avbröt och sa att vi nog måste titta på fler hus också, INNAN vi bestämmer oss, men tog snällt emot hans visitkort, och gick därifrån. Vi fick mycket att tänka på....
Därefter tog vi oss mer till Trosa, min gamla hemstad mellan 1979 - 1990. Anders ville se stan, och vi åkte först runt och tittade på de ställen jag bott och jobbat på, och sedan gick vi en härlig långpromenad på stadens gator och utefter hamnpromenaden och tittade på många fina båtar. Mycket var så förändrat så jag kände knappt igen mig. Det var mer hus än vad jag minns sedan jag flyttade -90, många många fler, och det var inte lika fint tycker jag...Åkte bara runt i ca två timmar, så jag ville inte ringa på och hälsa på någon sådär bara med så kort varsel. Ni får ursäkta, ni som läser och grämer att kag inte hälsade på då, men jag kan bara inte plinga på och säga: "Hej hoppsan, här är jag" och sen ha bråttom och åka iväg igen, eftersom vi hade en tid att passa och skulle ut o käka med min kompis Tessan på kvällen, så det får bli nästa gång, lite mer planerat då rå.

To be continued....

"Man ska ha god tid på sig"

Vaknade tidigt, gick på toa, med insikten om att jag genast fick somna om i flera timmar .

Skulle till Hudiksvall och besikta min bil idag, och min pappa skulle göra mig sällskap, och vi skulle åka prick 12.00. Tyckte jag.

Han ville åka 11.45.

Sen hade vi planerat grillning i stugan ikväll, som fick ställas in pga regn o mulet.
Men imorgon äter vi suring med Anders syster och man samt pappa. Härligt.

Men det var svårt att bara somna om nu när sambon kommit hem och förvisso snarkar han inte nuförtiden då han inte röker längre,men han är uppe och springer rastlöst, går och lägger sig för att snart gå upp igen och kollar lite på morgon-nyheterna, och vädret. Viktiga rutiner detta.

Jag förstår inte varför han inte bara kan glo ut genom fönstret och snabbt konstatera att; "jaa titta solen skiner " alternativt "fan det regnar".

Nejdå det måste vara på detta sättet, och ja vad annat att göra än att försöka somna om. ...suck!

...men snart smög sig en ljuvlig kaffedoft in under näsan, och då var det ju helt kört, bara att kliva upp...skriva inköpslistan till honom, så hans ben fick springa dit dom helst ville, först till affären och sen ut till stugan, och båten och vedhögen som han oupphörligt kämpat på med hela försommaren, och diskmaskinen som måste lagas NU!

Han är verkligen duktig som få, men jag försöker få honom att vila lite när han är ledig.

Pappa anlände strax efter jag inmundigat min kaffekopp o frukostmacka., så hade nästa stressputte anlänt, fast stressig på ett annat sätt.

"Det kan ju ta längre tid upp till hudik än vad man tror" försäkrar han mig, när jag säger att det faktiskt bara max 45 minuter även när man kör lagligt och att jag VET DET för jag kör denna sträcka flera gånger i månaden i mitt jobb, så det så!

"Man ska ha god tid på sig"är hans nyvunna motto, och det där har jag inte ärvt av honom.
Btw, var just denna min mammas standardreplik, så jag vet inte varför han börjat anamma den .
Vilket fall som helst så var jag glad åt sällskapet, men regrederade mentalt när jag satte mig bakom ratten. ...

Min pappa, som en gång för ca 35 år sedan, anno 1974, övningskörde med mig under ett års tid, och mycket noggrant redan då genomförde alla tänkbara svåra manövreringar . Det var parkering i lutande p-rutor, backning i alla branta uppförsbackar som fanns i stockholmsförorterna , och alla fickparkeringar icke att förglömma. You name it,
kan nu liksom inte bara slappna av och åka med mig som en vanlig passagerare.

Vi övningskörde sedan till hudik. ......Jag satte ner foten några gånger, men insåg de facto att han vet och kan och jag, ja jag bara chansar och kör alldeles för fort, så är det att åka bil med min käre far i passagerarsätet. ;/

Besiktningen i sig gick bra, även om jag skämdes över min extremt stökiga bil och varningstriangeln gick bara inte att uppbringa, fast den alltid brukar ligga i bakluckan . Märkligt vad saker får fötter ibland.

Anders sa att han hade 2 (!!) i sin bil. Hm, konstigt.

Fick visst en anmärkning på att varselljusen saknades i båda framlyktorna,men behövde ej visa upp bilen igen, bara åtgärda.

Tack o hej leverpastej.

Nästa procedur utspelade sig på Mac Donalds på utfarten mot Hudiksvall. Jag föreslog hurtigt att vi kunde köpa oss varsin hamburgare, och var på väg in på drive in uppfarten, när min pappa hejdade mig o sa att nej, parkera där o pekade åt mig var så jag inte skulle ställa mig fel, så sitter jag kvar i bilen och väntar medan du går in och handlar sa han.
Jag förklarade att man gör som så att man väljer då Drive in vägen, suck!!.
Även här visste han bäst, så naturligtvis gav jag mig, även denna gång, och gick snällt in och handlade på gammalt vis våra Mac Feast & Co, och två mellan cola över disk, av ett mäkta förvånat biträde bakom disken....!'

Måste ha trott att jag kom från en annan planet, eller aldrig bevistat donken tidigare......

En dags arbete denna vecka, men

det känns som om jag har arbetat 7 dar. Fy vad värmen tar på krafterna, fast det egentligen är den man går och väntar på hela långa mörka kalla vintern.
Rök ihop med Madde ikväll om en skitsak, för vi båda var egentligen bara så trötta, och till slut så började vi skratta när vi var som mest inne i en het konflikt, och insåg plötsligt att ja, nu är föreställningen slut. Bara massa missförstånd som vanligt mellan mor o dotter, som till slut blev bra, puss o kram o godnatt. Livet som tonårsmor är inte alltid det lättaste, men som tur är har jag tydligen lyckats med att fostra mina sötnosar till att bli sams, innan vi spårar ur helt o hållet. Även denna afton. Vad själva diskussionen gick ut på har jag nästan förträngt, men huvudsaken var att båda blev någorlunda nöjda i slutändan, för det mesta går det nog ut på att jag backar o ger mig, för jag avskyr alla former av bråk egentligen, men försöker in i det sista att hävda min rätt som människa, att ha egna önskemål om vad jag vill göra och inte göra...och till slut vinner den som är starkast, vilket oftast inte är jag, hopplöst svårt det där...men jag är väl svag för mina barn, och får ju ändå så mycket kärlek tillbaka på annat vis, så ibland känns det meningslöst att bråka, för sin saks skull, bara så där.....Ah, nu ska jag leta upp min säng och slänga mig i den, o gosa lite med den andra hälften som har hittat hem från storstadsdjungeln efter en veckas arbete där,, men han har nog gett upp hoppet att få sällskap för längesen. Snart semester.........3 härliga veckor........Goodnight folks ;/

Tre dagars skurande och fejande!

Nu har flyttlasset gått! Kickan har bytt adress.... nåväl , nu har hon har fått tag på en superfin lägenhet som är mindre än den förra, och som i dagarna kommer att bli nytapetserad och fräsch i båda rummen. Känns skönt mtp vilket slit det just varit med den gamla stora lägenheten hon nyss lämnat på ca 97 kvm. Det har tagit all vår kraft att tömma ur och skura av, i alla vinklar och vrår. Det var ett mastodontjobb mest på grund av den gruvligt kvava sommarvärmen som slog till rejält sista veckan. Tror det var nytt värmerekord häromkvällen, då jag hjälpte till att tvätta alla fönster som dessutom var felhängda, och definitivt inte gick att tvätta av på rätt sätt. Hade träningsvärk i lårmusklerna dagen efter, fråga mig inte hur...men har mina misstankar om att jag ådrog mig denna när jag spärrade fast mig i väggen bredvid fönstrena när jag försökte häva mig ut och tvätta så noga jag kunde. Jag är nu väldigt höjdrädd och bara tanken på att rasa ner de ca 8-10 meterna ner till gatan var hemsk.
Får väl hoppas att den nya hyresgästen är "halvblind" eller iaf inte tror att jag inte kan tvätta fönster ;/. Eller i allafall kommer att göra upptäckten själv när det är så dags att tvätta dessa nån dag.....

Nästföljande dag gick som smort, då skurade jag av spisen, och alla köksskåp och dag/kväll tre tog jag badrummet, kylen och frysen medan Kickan och Jessica tog av nästan alla golv och torkade lister och sånt, och i övrigt hjälpte alla andra till att bära ut allt som fanns i lägenheten. Så....till slut var vi klara, och senare dammsög och skurade jag och Kickan oss ut ur den sista biten, när vi till slut lyckats med med den nästintill omöjliga proceduren att få in båda katterna i varsin bur kunde köra hem dom till sin nya värld kunde vi avsluta kvällen på Mc D och få något till livs, 23.30 ca. Hämtade upp Madde som var hemma vrålförkyld, och var förskonad från all städning men ändå var hungrig.
Påföljande morgon ringde jag till Kickan, och hon hade precis gått med en nitisk hyresvärd, som gick och synade allt under luppen under besiktningen, och döm inte om min förvåning när han gjorde den fasansfulla upptäckten att jag missat en fläck utanpå skåpluckan där man vanligtvis har sophinken. Uschanemej! Vilken slarvmaja jag är...och så hade jag visst jag missat taklampan i hallen, den som satt så j-a högt upp att inte ens den längsta hade fixat detta .Typ 3,40 i takhöjd eller nåt sånt. Och toalettskåpet var inte heller förskonat, det fanns sminkfläckar kvar gudbevars,, men de gick verkligen inte ens att med starka medel skura bort.Säkert flera år gamla och ingrodda skulle jag tippa, från andra hyresgäster alltså..

....men allra värst var nog hela upplevelsen för Kickans katter Zack o Zorro, som inte förstod ett enda jota. De började verkligen få panik i blicken, när hela bohaget bokstavligt talat försvann ut genom dörren, bit för bit. De sökte nya ställen att gömma sig på, under tiden grejorna bars ut. Trots detta fenomen så är ju katter mycket nyfikna av naturen, så rädslan till trots ville de ändå vara i händelsernas centrum även om det var lite läskigt, då de inte heller är så vana med massa folk, speciellt inte sånt folk som tar hela möblemanget med sig ut när de
går, så de lyckades hitta små i deras ögon smarta ställen att gömma sig på för att ändå få vara med på ett hörn. Zorro gömde sig bakom en hatthylla så han inte skulle synas(trodde han....hehe) och Zack låg blickstilla på fönsterbrädan sista timmen, med en minst sagt skräckfylld uppsyn, och önskade nog att allt bara skulle bli som förr.
Ja, nu är hela lilla familjen på plats och har hunnit sova en natt och snart två.
Godnatt kära blogg, nu ska jag sova.