Mamma, jag är stor flicka nu ;D

hörde jag min minsting glatt säga, och med dom orden lämnade hon bilen efter att snabbt ha dragit ur den grå resväskan från baksätet.

Sekunderna innan hade hon suttit där i framsätet, bredvid mig, och gett mig ett par goa kramar och många mor/dotter pussar till mitt på munnen, och för säkerhets skull ett sista jag älskar dig mamma, för du är världens bästa ...och som svar på min fråga om jag ska följa med upp på perrongen och vinka av säger hon bestämt nejdå det behövs inte......

Nähej, Ja just det tänkte jag med ett litet leende på läpparna, samtidigt som man vill ha all tänkbar uppbackning i allt vad tänkas kan, ibland, och till och med ibland hennes senaste inlägg i bloggen, kan man utläsa vad mysigt det var när man var liten, och att det skulle vara så mysigt att vara så där liten igen och ligga och gurgelprata med gosedjuren och sprattla med benen i luften bara sådär, att slippa bry sig, när man bara blir ompysslad....

Hm, jag får inte ihop detta, fast det kanske är så det är, man både vill ha kakan och äta den, eller rättare sagt vill vara liten och hjälplös ibland när man känner för det ibland och när man känner för att vara stor och ta ansvar plötsligt, ja det kanske är då man håller på och mognar en bit i taget,så man just då vill få klara av allt på egen hand. Ja så är det nog, och det är ju det jag också börjar inse att min lilla tös håller på att bli stor och att jag nog försöker bromsa in denna process då vuxenlivet tar över för att....jag egentligen inte vill att hon ska bli stor än, så inte jag får rå om henne helt och hållet, fast det paradoxalt nog är mitt mål att hon ska växa i sig själv och bli självgående.

Ja vi människor är ett konstigt släkte, i allafall så ringde hon just nu sa godnatt och då känns det att vi är nära varann som vi alltid har varit, och det känns väldigt bra.

Min lillsnutta......ut i stora världen.

Är det detta som kallas att bli stor.......JA, kanske det ;D

Drömmen.......

Jag hade en konstig dröm för en tid sedan, hittade den nerskriven på ett litet papper ikväll när jag rensade upp lite i köket, och tyckte att den var så knäpp så jag måste bara skriva ner den här:

"Kickan och Jessica går på en gata, och det är vinter ute. Plötsligt springer Kickan fram till en röd bil som står parkerad på gatan och säger busigt "nu ska ni få se".Hon går bakom bilen och böjer sig ner och gör något på vägen bakom bilen, skrapar bort is eller nåt sånt och plötsligt börjar bilen att glida iväg, och åker liksom baklänges utefter hela gatan, och vänder sig nu i farten och parkerar sig självt baklänges på samma sida av gatan, fast 100 meter bort varpå Kickan glatt utbrister; "nu ska vi få se vad snopna dom blir när dom ska åka iväg med sin bil" !

Parallellt med allt detta håller jag på att bada en bebis som har ett vuxet utseende, och som kan prata. Jag, är naken, och Anders kommer hem och säger åt mig att klä på mig... Jag duschar bebin lite till och sen springer jag iväg och klär på mig........???

Hur konstigt som helst och jag fattar ingenting, bara skrattar åt det hela men visst är det konstigt vilka knepiga drömmar man kan ha ibland, helt meningslösa, fast Kickans busstreck var roligast i allafall.

Kärleken till livet

kändes extra nära igår kväll .

Jag var alltså på min arbetsplats för första dagen efter 2 veckors förkylning, och vid middagen tog jag en liten smakbit av ugnsbakad pesto kyckling, bara för att göra ungdomarna sällskap vid middagsbordet. Jag ringde först till köket som tillagar och levererar maten, och frågar om det är var nötter i anrättningen då det stod pestokyckling, men svaret jag fick var nej för vi använder aldrig nötter i vår mat så du kan vara lugn....


Med den förvissningen kändes det nu helt ok att smaka en bit men jag tog bara en liten bit och tänkte ändå att det nog brukar vara nötter i peston och fick svaret när jag åt en bit till och kände nåt konstigt på tungan och i gommen samt på ena sidan av överläppen.
Det spände och drog liksom, och började svälla.

Hög igenkänningsfaktor vid nötallergi. Yes!

En kvart senare ringde de från köket och sa att det var nötter i maten för nu hade hon kollat på pestoburken och på den stod det bl a pinjenötter.

Jag ringde jouren och sa som det var och de frågade om jag haft affylaktisk chock förr och när jag sa flera gånger men för länge sedan rådde hon mig att genast ringa 112!!!

En ambulans skickades till min arbetsplats väldigt fort.

En snäll kollega följde mig ut för att möta ambulansen.
Jag hade hunnit ta en av mina allergitabletter direkt efter jag ätit sen fick jag dricka Betapredlösning, 10 tabletter, direkt när jag kom fram till ambulansen.
Ett kortisonpreparat som är avsvällande.

En minut senare ligger jag alltså i en ambulans i full fart på väg till jouren där man snabbt beslutar att ge mig Tavegyl oxå, och sen vidare till Hudiksvall för uppsikt, eftersom jouren i Söderhamn stänger vid 20.00 och läkaren inte vill riskera att jag blir sämre om jag blir hemskickad.

Väl framme är det ingen ordinarie personal som har tid med mig. En ung killundersköterska kommer och tar bort nagellacket på mitt ena finger och sätter på en klämma som mäter min syreupptagningsförmåga, 100 %, toppen! En ung tjej tar blodtrycket, för första gången, hon är elev och killen visar henne hur hon ska göra.

Lite gulligt faktiskt. Man slappnar av.... trycket låg dock på 160/85, mitt normala är 110/60.

Det fanns bara plats för 14 patienter på akuten i Hudiksvall, men nu låg här 27 patienter huller om buller kändes det som.

Stackars personal tänker jag.
Det enda de pratade om var hur och var de skulle lägga alla patienter och vilka de hade gått till. Ingen rolig situation alltså.

Så... där låg jag nu alltså på en överfylld akutmottagning, mitt i värsta rusningen, och bara väntade på att bli återställd och få sätta mig i en taxi och åka hem.
Jag var vrålhungrig, för nån mat hann jag ju aldrig få .....

Jaq slumrade till flera gånger nerdrogad av all antibiotika.

En sjuksköterska kom fram till mig och frågar hur jag kände mig när jag legat och sovit i ett par timmar. Jag ville resa mig upp lite och få gå på toa hon sa att jag kunde gå och sätta mig i väntrummet och fika lite tills doktorn kom. Jag gjorde så för jag kände mig lite bättre och ville inte ligga och ta upp en plats fall det var andra patienter som behövde britsen bättre.
I väntrummet satt alltså 5-6 patienter och väntade på sin tur. Vi samtalade lite med varandra om våra krämpor, och till slut kom en efter en in till doktorn och så blev det min tur.
Han ville inte låta mig åka hem ännu utan ville att jag väntade tills jag varit helt symptomfri i minst 2 timmar. Det hade nu alltså gått 6 timmar sedan jag åt den förargliga maten, och jag är fortfarande kvar på sjukhuset.

Har hunnit ringt och oroat nästan alla mina barn och sambon sofm arbetar i Uppsala, men nu var faran över och jag fick åka hem i sjukresetaxi och bara betala 100 spänn ,Resan kostade egentligen 1100 kr .Fick dela taxi med en annan patient som hade värre problem än mig kändes det som. Han hade opererat bort hela ändtarmen för 1 månad sedan, och nu hade han fått inflammation i operationssåret .Det var verkligen synd om honom. .

Så ...i fortsättningen kommer jag alltid att ha med mig min matlåda hemifrån för att undvika liknande situationer igen, och köket kommer nog att få höra av mig på ett eller annat sätt.

Var så säker, för då vet jag åtminstone vad jag äter.

Stadskatterna har kommit hem igen!

Så här kelig och trött var Neo när han
blev stadskatt igen.
Han har bott i stugan sedan i maj
månad och fram till nu. Här ligger han
och tar igen sig på Maddes soffa,så skönt och lugnt.

Miscka myser i mammas stövelkartong. Får duga och känns betydligt mycket tryggare än att ligga under stugan i höstmörkret och vara rädd för andra djur som smyger omkring husknutarna på natten.

Så himla trött

på att vara sjuk till och från hela tiden nu i cirka en månad. Snorig, nysig, hostig och ont i hela jäkla kroppen.

Svinis? Vetesjutton, hoppas inte.





Madde och jag har varit sjuka i omgångar, och hon lyckades även dra på sig Bältros, som inte är så himla vanligt att man får som 17-åring.

Det hela började med att hon fick ett gäng vätskefyllda blåsor i ena sidan, som började klia vansinnigt, och vi skyndade oss iväg till läkare som konstaterade bältros. Kommer man inom 48 timmar hinner man få bromsmedicin så det inte blir värre.

Gör mycket ont med bältros och kliar fruktansvärt, värre än vattkoppor.Jag vet, jag har själv haft det, och har det latent. Jag var hem till en väninna när hennes barn hade vattkoppor, och tänkte att Madeleine skulle bli smittad som liten för det brukar bli lindrigare ju mindre man är, men istället fick jag bältros inte så lyckat.

Madde fick dock inga vattkoppor då. Det fick hon många år senare....

På läkarbesöket skrev man ut starka antivirustabletter, bautastora som hon skulle inta 5 ggr per dag, ca vart fjärde timme. Inte kul alls.
När hon tagit sista tabletten blev hon sjukare än vad hon varit innan . Hög feber och ont i hela kroppen, och så blev jag antagligen smittad igen och började få mitt onda i halsen, samt feber och ont i kroppen .
Ringde jobbet och sa att jag är fortsatt dålig efter en hel veckan sjukdom, känns inte speciellt kul.
Så nu har jag snart sett alla såpor som finns som jag aldrig skulle ägna en tanke åt i vanliga fall.
mycket skit de visar på tv:n dagtid.

Usch, jag har inte tid att vara sjuk, har så mycket jag vill göra.

NEJ NU ska jag dricka varmt honungsvatten. Hjälper faktiskt litegrann och smakar gott.