Mamma, jag är stor flicka nu ;D

hörde jag min minsting glatt säga, och med dom orden lämnade hon bilen efter att snabbt ha dragit ur den grå resväskan från baksätet.

Sekunderna innan hade hon suttit där i framsätet, bredvid mig, och gett mig ett par goa kramar och många mor/dotter pussar till mitt på munnen, och för säkerhets skull ett sista jag älskar dig mamma, för du är världens bästa ...och som svar på min fråga om jag ska följa med upp på perrongen och vinka av säger hon bestämt nejdå det behövs inte......

Nähej, Ja just det tänkte jag med ett litet leende på läpparna, samtidigt som man vill ha all tänkbar uppbackning i allt vad tänkas kan, ibland, och till och med ibland hennes senaste inlägg i bloggen, kan man utläsa vad mysigt det var när man var liten, och att det skulle vara så mysigt att vara så där liten igen och ligga och gurgelprata med gosedjuren och sprattla med benen i luften bara sådär, att slippa bry sig, när man bara blir ompysslad....

Hm, jag får inte ihop detta, fast det kanske är så det är, man både vill ha kakan och äta den, eller rättare sagt vill vara liten och hjälplös ibland när man känner för det ibland och när man känner för att vara stor och ta ansvar plötsligt, ja det kanske är då man håller på och mognar en bit i taget,så man just då vill få klara av allt på egen hand. Ja så är det nog, och det är ju det jag också börjar inse att min lilla tös håller på att bli stor och att jag nog försöker bromsa in denna process då vuxenlivet tar över för att....jag egentligen inte vill att hon ska bli stor än, så inte jag får rå om henne helt och hållet, fast det paradoxalt nog är mitt mål att hon ska växa i sig själv och bli självgående.

Ja vi människor är ett konstigt släkte, i allafall så ringde hon just nu sa godnatt och då känns det att vi är nära varann som vi alltid har varit, och det känns väldigt bra.

Min lillsnutta......ut i stora världen.

Är det detta som kallas att bli stor.......JA, kanske det ;D