kändes extra nära igår kväll .
Jag var alltså på min arbetsplats för första dagen efter 2 veckors förkylning, och vid middagen tog jag en liten smakbit av ugnsbakad pesto kyckling, bara för att göra ungdomarna sällskap vid middagsbordet. Jag ringde först till köket som tillagar och levererar maten, och frågar om det är var nötter i anrättningen då det stod pestokyckling, men svaret jag fick var nej för vi använder aldrig nötter i vår mat så du kan vara lugn....
Med den förvissningen kändes det nu helt ok att smaka en bit men jag tog bara en liten bit och tänkte ändå att det nog brukar vara nötter i peston och fick svaret när jag åt en bit till och kände nåt konstigt på tungan och i gommen samt på ena sidan av överläppen.
Det spände och drog liksom, och började svälla.
Hög igenkänningsfaktor vid nötallergi. Yes!
En kvart senare ringde de från köket och sa att det var nötter i maten för nu hade hon kollat på pestoburken och på den stod det bl a pinjenötter.
Jag ringde jouren och sa som det var och de frågade om jag haft affylaktisk chock förr och när jag sa flera gånger men för länge sedan rådde hon mig att genast ringa 112!!!
En ambulans skickades till min arbetsplats väldigt fort.
En snäll kollega följde mig ut för att möta ambulansen.
Jag hade hunnit ta en av mina allergitabletter direkt efter jag ätit sen fick jag dricka Betapredlösning, 10 tabletter, direkt när jag kom fram till ambulansen.
Ett kortisonpreparat som är avsvällande.
En minut senare ligger jag alltså i en ambulans i full fart på väg till jouren där man snabbt beslutar att ge mig Tavegyl oxå, och sen vidare till Hudiksvall för uppsikt, eftersom jouren i Söderhamn stänger vid 20.00 och läkaren inte vill riskera att jag blir sämre om jag blir hemskickad.
Väl framme är det ingen ordinarie personal som har tid med mig. En ung killundersköterska kommer och tar bort nagellacket på mitt ena finger och sätter på en klämma som mäter min syreupptagningsförmåga, 100 %, toppen! En ung tjej tar blodtrycket, för första gången, hon är elev och killen visar henne hur hon ska göra.
Lite gulligt faktiskt. Man slappnar av.... trycket låg dock på 160/85, mitt normala är 110/60.
Det fanns bara plats för 14 patienter på akuten i Hudiksvall, men nu låg här 27 patienter huller om buller kändes det som.
Stackars personal tänker jag.
Det enda de pratade om var hur och var de skulle lägga alla patienter och vilka de hade gått till. Ingen rolig situation alltså.
Så... där låg jag nu alltså på en överfylld akutmottagning, mitt i värsta rusningen, och bara väntade på att bli återställd och få sätta mig i en taxi och åka hem.
Jag var vrålhungrig, för nån mat hann jag ju aldrig få .....
Jaq slumrade till flera gånger nerdrogad av all antibiotika.
En sjuksköterska kom fram till mig och frågar hur jag kände mig när jag legat och sovit i ett par timmar. Jag ville resa mig upp lite och få gå på toa hon sa att jag kunde gå och sätta mig i väntrummet och fika lite tills doktorn kom. Jag gjorde så för jag kände mig lite bättre och ville inte ligga och ta upp en plats fall det var andra patienter som behövde britsen bättre.
I väntrummet satt alltså 5-6 patienter och väntade på sin tur. Vi samtalade lite med varandra om våra krämpor, och till slut kom en efter en in till doktorn och så blev det min tur.
Han ville inte låta mig åka hem ännu utan ville att jag väntade tills jag varit helt symptomfri i minst 2 timmar. Det hade nu alltså gått 6 timmar sedan jag åt den förargliga maten, och jag är fortfarande kvar på sjukhuset.
Har hunnit ringt och oroat nästan alla mina barn och sambon sofm arbetar i Uppsala, men nu var faran över och jag fick åka hem i sjukresetaxi och bara betala 100 spänn ,Resan kostade egentligen 1100 kr .Fick dela taxi med en annan patient som hade värre problem än mig kändes det som. Han hade opererat bort hela ändtarmen för 1 månad sedan, och nu hade han fått inflammation i operationssåret .Det var verkligen synd om honom. .
Så ...i fortsättningen kommer jag alltid att ha med mig min matlåda hemifrån för att undvika liknande situationer igen, och köket kommer nog att få höra av mig på ett eller annat sätt.
Var så säker, för då vet jag åtminstone vad jag äter.
Jag var alltså på min arbetsplats för första dagen efter 2 veckors förkylning, och vid middagen tog jag en liten smakbit av ugnsbakad pesto kyckling, bara för att göra ungdomarna sällskap vid middagsbordet. Jag ringde först till köket som tillagar och levererar maten, och frågar om det är var nötter i anrättningen då det stod pestokyckling, men svaret jag fick var nej för vi använder aldrig nötter i vår mat så du kan vara lugn....
Med den förvissningen kändes det nu helt ok att smaka en bit men jag tog bara en liten bit och tänkte ändå att det nog brukar vara nötter i peston och fick svaret när jag åt en bit till och kände nåt konstigt på tungan och i gommen samt på ena sidan av överläppen.
Det spände och drog liksom, och började svälla.
Hög igenkänningsfaktor vid nötallergi. Yes!
En kvart senare ringde de från köket och sa att det var nötter i maten för nu hade hon kollat på pestoburken och på den stod det bl a pinjenötter.
Jag ringde jouren och sa som det var och de frågade om jag haft affylaktisk chock förr och när jag sa flera gånger men för länge sedan rådde hon mig att genast ringa 112!!!
En ambulans skickades till min arbetsplats väldigt fort.
En snäll kollega följde mig ut för att möta ambulansen.
Jag hade hunnit ta en av mina allergitabletter direkt efter jag ätit sen fick jag dricka Betapredlösning, 10 tabletter, direkt när jag kom fram till ambulansen.
Ett kortisonpreparat som är avsvällande.
En minut senare ligger jag alltså i en ambulans i full fart på väg till jouren där man snabbt beslutar att ge mig Tavegyl oxå, och sen vidare till Hudiksvall för uppsikt, eftersom jouren i Söderhamn stänger vid 20.00 och läkaren inte vill riskera att jag blir sämre om jag blir hemskickad.
Väl framme är det ingen ordinarie personal som har tid med mig. En ung killundersköterska kommer och tar bort nagellacket på mitt ena finger och sätter på en klämma som mäter min syreupptagningsförmåga, 100 %, toppen! En ung tjej tar blodtrycket, för första gången, hon är elev och killen visar henne hur hon ska göra.
Lite gulligt faktiskt. Man slappnar av.... trycket låg dock på 160/85, mitt normala är 110/60.
Det fanns bara plats för 14 patienter på akuten i Hudiksvall, men nu låg här 27 patienter huller om buller kändes det som.
Stackars personal tänker jag.
Det enda de pratade om var hur och var de skulle lägga alla patienter och vilka de hade gått till. Ingen rolig situation alltså.
Så... där låg jag nu alltså på en överfylld akutmottagning, mitt i värsta rusningen, och bara väntade på att bli återställd och få sätta mig i en taxi och åka hem.
Jag var vrålhungrig, för nån mat hann jag ju aldrig få .....
Jaq slumrade till flera gånger nerdrogad av all antibiotika.
En sjuksköterska kom fram till mig och frågar hur jag kände mig när jag legat och sovit i ett par timmar. Jag ville resa mig upp lite och få gå på toa hon sa att jag kunde gå och sätta mig i väntrummet och fika lite tills doktorn kom. Jag gjorde så för jag kände mig lite bättre och ville inte ligga och ta upp en plats fall det var andra patienter som behövde britsen bättre.
I väntrummet satt alltså 5-6 patienter och väntade på sin tur. Vi samtalade lite med varandra om våra krämpor, och till slut kom en efter en in till doktorn och så blev det min tur.
Han ville inte låta mig åka hem ännu utan ville att jag väntade tills jag varit helt symptomfri i minst 2 timmar. Det hade nu alltså gått 6 timmar sedan jag åt den förargliga maten, och jag är fortfarande kvar på sjukhuset.
Har hunnit ringt och oroat nästan alla mina barn och sambon sofm arbetar i Uppsala, men nu var faran över och jag fick åka hem i sjukresetaxi och bara betala 100 spänn ,Resan kostade egentligen 1100 kr .Fick dela taxi med en annan patient som hade värre problem än mig kändes det som. Han hade opererat bort hela ändtarmen för 1 månad sedan, och nu hade han fått inflammation i operationssåret .Det var verkligen synd om honom. .
Så ...i fortsättningen kommer jag alltid att ha med mig min matlåda hemifrån för att undvika liknande situationer igen, och köket kommer nog att få höra av mig på ett eller annat sätt.
Var så säker, för då vet jag åtminstone vad jag äter.
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar