Så var det äntligen slut på den här dagen .....och tidsoptimist som jag är så har jag ändå inte vett att komma i säng även denna afton..... man skulle kunna tro att jag är allergisk mot att sova i min egen säng, men så är absolut inte fallet. Det vet jag med bestämdhet för på morgonsidan kan jag nämligen sova hur länge som helst. Inte normalt för min ålder kanske, för jag är ju en halvgammal människa, och förväntas vara trött på kvällen och borde rimligtvis gå och lägga mig skapligt, sådär vid 22-tiden som många vuxna människor gör, och gå upp tidigt kanske runt 6-tiden, Jaa, så ska det vara !
Men nu är det så att jag är en B-människa, basta!
Så......så är icke fallet med mig. Komma i säng tidigt existerar överhuvudtaget inte i min hjärna. Herrregud, jag arbetar ju till sena kvällen, så när skulle jag i såfall idka fritid???
Och... nej, jag har ingen aning om hur det gick till, men jag har alltid varit en nattuggla, och jag kan inte skylla något speciellt. Jo jag minns att min mamma berättade att jag föddes 01.30 på natten, det är kanske därför ...skitsamma. Jag får just ingenting ur händerna tidigt på mornarna i allafall, men det är väl inte meningen att alla kan vara lika effektiva hela tiden, för då skulle aldrig skiftarbetet ha uppfunnits . Alltså finns det A och B människor för att båda sorterna behövs, fast inte samtidigt. Där har vi en bra anledning att vi B-människor hela tiden ska slippa behöva ursäkta oss för att vi är sjusovare. Jag har fått försvara mig många gånger, till flertalet vänner, som nog anser att dom är så präktiga när dom studsar upp i ottan, glatt sätter på hurran och har hunnit stryka en tvätt, skurat taket med tandborste och bytt alla lakan i familjens alla fem sängar innan klockan slagit åtta, därefter gått minst en mil med familjens hund för att sedan fortsätta gå till sitt heltidsarbete och där göra sitt bästa i minst åtta timmar, för att sedan gå hem och stupa i säng klockan 21 senast, alternativt somna i soffan mitt i nån film. Nää, min vakna tid är faktiskt lika viktig som min sovande, och sedan spelar det väl egentligen ingen som helst roll när man sover, alltså vilken tid på dygnet, huvudsaken att man får sina sömntimmar tillgodosedda på något sätt.
tisdag 16 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
3 kommentarer:
Halloj Catarina,
Oj vad kul att läsa din blogg! Håller med dig i allt, fast vad gör man när man blivit både A- coh B-människa? Har alltid varit kvällspigg, skyr sängen som pesten, man kanske tror att man ska dö eller någonting..?
Men nu har jag börjat bli en så´n där A-människa också på gamla dag, uppe och viker tvått, vattnar blommor, promenerar med hunden etc. Ekvationen går inte ihop tyvärr, trött jämt!
Men, men, kroppen får väl ta sig den tid som behövs för sömn på ett eller annat sätt. 3-6 timmar per natt, kanske lite mer på helgen dårå...
Men NU skall jag iallafall trilla isäng. Tror jag. Återstår att se.. ;oD
God Natt!
PS. Länk till min blogg: http://blogg.aftonbladet.se/26120
Skicka en kommentar