"Hej mamma, jag är redan

vaken och har ätit frukost o allt" kvittrade en röst glatt i andra änden av luren, med en snabb och förvånad följdfråga: "sov du mamma" strax därefter?! då jag efter viss möda och trötta ögon lyckats hitta mobilen som låg och trängdes bland diverse prylar på mitt sängbord.

Det var Madeleine, som är på Peace & Love festival i Borlänge., som var i andra änden.. Näärå, svarade jag med skrovlig morgonröst, och kände mig halvblind när jag försökte kisa ut genom sovrumsfönstret, där solens strålar mötte mina morgonljuskänsliga ögon.
Det var ungefär samma känsla som ur ett scenklipp från en spionthriller, där man sitter nertryckt på en stol och blir förhörd, och strålkastarlamporna ilsket stirrar mot dig ,ungefär...
dock försvann den känslan lika snabbt när jag hörde min lillgummas röst, och blev glatt förvånad över hennes nuvynna föträfflighet vad "vara uppe tidigt och äta frukost syndrom kommit ifrån, och dessutom ha orkat gått till en affär och inhandlat denna först. Men förvåningen bleknade ganska fort när jag kom till insikt om att hon faktiskt är på en festival som hon längtat till i ett år nu, alltså sedan förra året då hon också var där, och året innan också för den delen. Jag var orolig första gången och andra gången, men iår känns det liksom lite lugnare, hon har blivit äldre och klokare, och hon har många kompisar som hon tältar i närheten av, bl a några stora starka killar och det känns tryggt. Killar som jag också vet vilka de är och speciellt en som enligt henne ser henne som en "lillasyster", och det känns ju extra betryggande......;/