Svampjakten!

Det fanns en hel del andra matnyttiga svampar också, dels denna underbara tallblodriska, som man kan äta. Den finns på tomten ute i stugan, liksom bara exploderar upp ur marken.











Bläcksvamparna, de ser nästan ut som två små söta troll, ploppar också fram med en hel liten barnaskara runt sig. Är också ätlig och sägs vara god. Bryter man av den så måste man tillaga dem genast, annars sjunker de ihop den en svart bläckliknande sörja.









Den färdiga produkten efter Anders insats när han satt och väntade på en
lastbil en arbetsdag nere i Sandviken. Han tyckte att det nog såg ut som det kunde sitta lite kantisar !där inne i skogen, och se vad han fann!! en hel plastkasse full med gula stora kantareller som jag här har rensat och skurit ner till färdiga portioner.

Dessa sköningar i svampkorgen, hittade jag och Jessica en dag ute i skogen runt pappas hus och lite här o där...............;D

Börjar bli dags att få med Kickan i svampskogen.

Våra kära kantareller, trattisar, trumpeter och de gula, finns i massor i skogen nu. Helt otroligt vilket svampår! Jag har gått flera mil för dessa undebara delikatesser som bara ploppar upp överallt i markerna.

Jag tror jag har svampnäsa som det visst heter. Min yngsta dotter blir mer eller mindre frustrerad på mina svampnojor. Såg häromsistens i hennes blogg hur hon förfasar sig över denna företeelse. Hon blir galen på mig, när jag säger att jag bara ska stanna till och kolla om det sitter några kantisar här eller där efter våra vägar. Jag har ju mina små ställen.

Mina två äldsta, Maria o Jessica uppskattar detta fenomen mer, kanske inte att jag stannar till vid väggrenarna för att plocka eventuella små fina kantareller, för dom kan ju nån hundägare ha rastat sin hund över, men jag brukar vara ute i god tid försvarar jag mig, så det har inte hunnit varait någon hund här och kissat på dom. Om man tar dom som sitter långt ner i mossan eller i gräset, en liten bit in på diket, så är det ingen fara. Brukar också förstärka mina egenheter med detta svampfanatiska beteende med att de skulle bara veta hur många kantareller de ätit från just dessa platser, och de lever fortfarande, så det så!