Ibland

har jag inte någon aning om vad jag ska berätta här inne, men så börjar jag plita ner några rader, och då blir det som vanligt, som när jag pratar, att alla tankar poppar upp eftersom, och då gäller det att hänga med.

Jag har flera kompisar som är ännu vassare än mig på att prata, de både tänker snabbt och pratar i 180 när de väl får chansen, och jag brukar påminna mina barn om dessa kompisar och att märkligt nog inte slagit några såna rekord...än. ....

Men, varför är det så "känsligt" om en person pratar mycket egentligen???

Jovisst, jag kan också tänka att "nej gud vad jobbigt" om någon ringer och ska prata av sig mot mig. Men så hejdar jag mig och tänker efter......Gud vad skönt att man faktiskt har kompisar som vill ringa och surra ettag och att de känner sånt förtroende och vill ha mitt stöd ....

....och tänk vad roligt att ha många vänner som alla är olika.

Alla sina vänner har man ju glädje av fast på olika sätt.

Har du tänkt på det, du som läser detta???

Jag kan påminna om att vissa vänner pratar man ju om allt med och andra bara ytligt.

De gamla vännerna från sin ungdom, är dom som vet precis hur hela resan varit från förr ,och är lättare att prata med, liksom..

Såna guldkorn man ska vara rädd om.

Dom stöttar i vått och torrt och står kvar när det blåser, och de unnar sina gamla vänner att vara lyckliga även om de själva inte haft samma tur ...

Men för det behöver man inte leva i symbios med sina vänner hela livet.

Man växer ofta åt olika håll och tappar ibland kontakten.

Några har valt att leva ensamna.

Men den dagen han eller hon träffar någon som den vill leva med blir det ofta problem.

Så, det finns också som med allt annat en baksida även med ungdomsvännerna, för det finns oftast gamla ex bland ungdomsvännerna som ofta är trevliga och förstår skillnaden mellan att förbli bara vänner och tar hänsyn till detta, och nöjer sig bara att heja på stan när de möts. ibland.

Sen finns det såna som hör av sig ideligen och försöker upprätthålla kontakt på olika sätt.

Det är dom jag har så svårt för. Ett avslutat kaapitel är ett avslutat kapitel. Basta!

Vill bara tillägga att en av mina bästa tjejvänner är ett gammalt ex:s ex till mig.

Så det finns undantag som förgyller reglerna ;D

Mycket ordbajseri, men det funderingar jag har om livet som sådant ....ibland.

Mitt motto är fortfarande; "Ärlighet varar längst!"

Åsikter, ja tack,gärna ;D